Gud så mycket och så lite som händer. Känns som livet stannat av och vet inte längre vad jag vill. Har tillbringat många dagar att fundera men inte blivit visare. Jag vill plugga vidare men vet verkligen inte till vad. Ska jag bli viltvårdare eller marinbiolog? Ska jag forska eller ska jag bli konsultisch. Och allt tjat som inte tjänar något till och alla meningslösa måsten som man ändå känner. Måste till arbetsförmedlingen men drar mig för det tills jag äntligen akn få det j/#%/(#/! examensbeviset så jag inte blir hänvisad till omsorgsjobb. Känner alltid 24/7 ett tvång att flytta och hitta något eget. Måste göra vid trädgården. Måste bli bättre, Måste bli sundare.Har äntligen kommit in i någorlunda rytm o träna tre gånger i veckan. Så måndag så ska jag, hör o häpna, hoppa på pulver diet i ett försök att tappa lite snabbare då tålamodet för första gången på flera år sviktar. Gud så patetiskt otålig jag blivit med allt och börjat tappa hoppet i samma ögonblick jag skickat iväg en jobbansökan. Har försökt börja äta frukost på 372'a försöket och hållt nu i hm... två dagar. Se om det går imorgon med. Lite pissed off också för min beställning i crazy factory där en labret inte alls var som förväntat (jag tog förgivet att labreten skulle vara platt men den var rundad) och sen var det en döskalle labret som inte heller var som förväntad och skitsvår att sätta på pinnen :P Men ger man 3 kr stycket får man väl kanske räkna med det. Är i allafall nöjd och glad över att blodigelbetten ÄNTLIGEN ger med sig. Har kliat så förjävligt så skönt nu när de äntligen börjar läka ordentligt. Hurray i can adapt; nathalie: 1, nature 2. Snart blir det väl revanch antar jag :S Jaaa, så går man i tatueringstankar. Jag vet väl egentligen vad jag vill ha, men jag vet inte i vilken ordning. Jag ska ha två kattassar (eller tre beroende hur det kommer se ut) bakom örat. Sen ska jag ha liemannen med texten Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes
mortem eller Memento vivere, memento te mortalem esse. eller Vita non est vivere sed valere vita est. Första betyder kort o gott 'lev ditt eget liv, dö din egen död', andra betyder 'Kom ihåg att leva, minns att du är dödlig' och det tredje betyder typisch' det krävs mer än att hålla sig vid liv för att leva'. Jag är lite småirriterad då brorsan snodde typish andra frasen fast hans betyder typish minns att du är dödlig för tiden flyr. Så jaaa, jag vill ju inte ha samma text som han :PMenmen. Jag har absolut ingan aning var ajg ska ha liemannen. Vaden, skuldran, axeln, armen. No idea. Men någonstans ska han.Sen så vill jag gärna ha ett jaktmotiv med ett rådjur där här även min bror hann före med EXAKT samma idé som jag ville ha :P (ett vapen med kikarsikte där man kan se en råbock reflekteras i siktet). Så jaa... får väl ge tatueraren fria händer om det blir den :PSen vill jag ha (märks kanske hur mycket det är jag vill ha) en eller flera trollsländor, helst en larv om det går att få den att se ut som en larv och inte en alien.Och sist men inte minnst, the Cheshire cat. Och inga av dessa tatueringar vet jag var jag vill ha. Men kattassarna har jag velat ha sen första gången jag såg en katt och cheshire cat sen den dagen jag för första gången såg alice i underlandet. Liemannen har jag velat ha ändå sen sinus dog. och trollsländan/or ända sen gymnasietiden. Och nu med en examen baserad på trollsländor känns det bara mer rätt.Menmen. Ska väl till halmstad o göra mer arbete åt göran nu i veckan. Och sen. ÄNTLIGEN återhämtning. Så blir det tre härliga dagar uppe i trollhättan med super grabben som aldrig misslyckat med att få mig o le. Om än bara genom en kort fras på sms, facebook eller ett samtal. Och någonstans är det väl lite ironiskt och motsägelsefullt att man kan sakna någon så mycket trots att man bara är vänner. Kär är väl fel ord att säga men på någotvis känns det som jag har hittat en som är på samma frekvens. Han är så lättsam och prata med och han har så mycket humor att jag nästan känner mig som en torrboll ibland. Och såklart skämmer han bort mig. Första gången jag krypit ner i en soffa i en famn där jag inte dör av värmeslag. He's a keeper! Är som jag plötsligt fått en till familjemedlem. Och nu när alla vänner i ljungby flytt fältet och alla från halmstad har sitt så är det väl en trygghet också i guess. Menmen. Jaaa är inte bitter. Okej. Lite. Ska passa en av syrrans vänners barn imorgon och sen ska jag väl äntligen få träffa ellen igen. Har inte sett henne sen början av augusti T T Och hon fyller år. Vad i allsindar ska man hitta på? No clue. Menmen. Imorgon ska jag börja dagen med ett träningspass sen får man väl se. Får väl ytterligare ett träningspass av ungarna i skogen eller lekparken sen :PNäej nu har jag bittrat mig tillräckligt
¨
