Så har man brorsonen här där vi båda testar varandras tålamod. Jo, du kan klippa själv. Jo du vet hur man gör. Jo du vet att det är där. Eller Nej, det vet du. Nej det kan du. Nej, du kan försöka själv. Nåja blir lite julpynt till slut. Lite smällkarameller, änglar och hjärtan.
Fick träffa nelly igen nu också, och hon sitter nu upp själv men mest förvånande var att hon kände igen mig och sprack upp i leende och välkomst goset jag fick när jag höll henne igen. Visst kände hon igen mig.
Så var man ute hela ljustimmarna igår och reste upp det omkullblåsta jakttornet. Överdriver nog inte om det vägde runte tt halvt ton. Inte bara det 300 kg träet, utan att det legat i någon vecka och sugit till sig vatten också. Efter mycket om och men spjällade vi benet, hittade nya stag och så stod tornet upp stabilare än förut. Tyvärr gick taket sönder lite, så hoppas att det itne blir ösregn nästa gång vi jagar. Den enda med energi kvar var leo, men även han höll på att somna när vi skulle hem.
Så idag har vi pysslat och varit i lekparken med syster och lillan. Och nog för att det är jobbigt nog att min brorson frågar mig vad Sinus är, så tog han priset när vi gungade. Ett sånt litet hjärta kan vara så stort.
Gunga mig högre så jag kommer upp till molnen så jag kan hämta hem sinus. Så du kan krama och klappa honom.
Och jag kan inte finna något svar än.
Gunga mig till molnen så jag kan ta hem Sinus till småland.
måndag 19 december 2011
onsdag 14 december 2011
Hurra
Obarmhärtigt tidigt ringde klockan, men det är bara att masa sig upp och fixa tvätten... Men, vad är det jag ser? De ska sätta in nya, dvs att jag kan stå där bäst jag vill utan tvättmaskin klockan sju. Så först vi åtta, halv nio kunde jag börja tvätta lasset med tvätt och enligt den nya tvättmaskinen, 10 kg. Nåja, jag fick vara först och inviga maskinerna iaf.
Och så likadant vaknade man inatt av hostattacker men också den där irriterande drömmen igen. Drömmen där allt är som vanligt, kväll och jag ska bara göra mig iordning för någon fest och man är lite stressad för att man riskerar bli sen. Så plötsligt när jag biter ihop krasar några tänder sönder. Spricker och ramlar ut i bitar. Irriterat drar jag ut de sista bitarna eftersom de inte gör någon nytta ändå. Blod droppar och det smärtar, men det går. Plötsligt blir tänderna jämte lösa och i ilska rycker jag ut även dem och spottar ut blandningen av tandflisor och blod i handfatet. Av någon anledning blev jag lättad när jag känner i munnen så inga tänder är kvar och ser mig själv i spegeln medan jag ler. Och plötslig kan jag inte hindra mig från att skratta, det ser ju inte klokt ut. Blod utsmetat runt munnen och ett tandlöst grin som en gammal gumma eller ett nyfött barn. Och så vaknar man.
Och även om jag inte är så mycket för drömtydning så behövde jag kolla upp det bara av nyfikenhet och irritation. Och som alltid är google villig att ge svar. Död, olycka, pengar, förändringar... Suck på dig.
Om det är död och olycka så screw you, jag har haft det värsta. You can't hurt me no more.
Pengar kan man alltid hoppas, men varifrån? Ska jag gå o köpa en triss?
Förändringar är ganska uppenbart och det mer självklara. Såklart att det är förändringar på g. Examensjobbet, flytt, jobb. Allting under några månader. Tro fasen att jag är "stressad av förändringar".
Nåja, montern blev klar igår och den blev förvånansvärt bra. Skulle väl göra sista tuchen idag runt luch. Så otroligt frustrarande avsnitt av anno 1790 hos amtilda igår också. Det är skönt att man inte är ensam att be dem sluta och vara smarta. Eller vara glad över lagligt "barnamord".
Rensade ut bland mina pyssellådor eftetrsom Matilda med all säkerhet hade större nytta av dem än jag. Dessutom har ju hon försett mig med pyssel också , så kanske är en framida byteshandel? :)
Så det är att städa, röja och packa så man får med sig allt hem. Förhoppningsvis kan jag få tid att äntligen laga min vinterjacka, sy klart min duk och kanske till och med sy ett par nya byxor. Men det får tiden utvisa. Fick reda på min julklapp av mor och är en fruktansvärt tacksam julklapp. Verkar inte behöva betala hela resan till morbror i Finland, så äntligen kan jag hälsa på honom igen. Har inte träffat honom på år och dar och magkänslan säger att nästa gång jag åker dit är för begravningen. Hoppas så innerligt att han orkar mer än förra gången.
Sista föreläsningen idag också. Sen är det "bara" tentan och reviewen kvar av kursen. Sen blir det viltbiologi och examensarbete. Hoppas jag. Ska ha tjejkväll också på torsdag så får några extra dagar i halmstad innan man åker hem. Äntligen få träffa Felix, mamma pappa, syskon och vänner. Är så fruktansvärt länge sen sist. Snart två månader. Men samtidigt, halva anledningen till att man åker hem är borta, så inte så konstigt egentligen. Kommer bli fruktansvärt konstigt och fira jul utan honom, men det är jul likväl. Det är väl bara att le och se nöjd ut antar jag.
Ska bli intressant och se hur länge julafon kan vara i år uatn smärre katastrofer.
Och så likadant vaknade man inatt av hostattacker men också den där irriterande drömmen igen. Drömmen där allt är som vanligt, kväll och jag ska bara göra mig iordning för någon fest och man är lite stressad för att man riskerar bli sen. Så plötsligt när jag biter ihop krasar några tänder sönder. Spricker och ramlar ut i bitar. Irriterat drar jag ut de sista bitarna eftersom de inte gör någon nytta ändå. Blod droppar och det smärtar, men det går. Plötsligt blir tänderna jämte lösa och i ilska rycker jag ut även dem och spottar ut blandningen av tandflisor och blod i handfatet. Av någon anledning blev jag lättad när jag känner i munnen så inga tänder är kvar och ser mig själv i spegeln medan jag ler. Och plötslig kan jag inte hindra mig från att skratta, det ser ju inte klokt ut. Blod utsmetat runt munnen och ett tandlöst grin som en gammal gumma eller ett nyfött barn. Och så vaknar man.
Och även om jag inte är så mycket för drömtydning så behövde jag kolla upp det bara av nyfikenhet och irritation. Och som alltid är google villig att ge svar. Död, olycka, pengar, förändringar... Suck på dig.
Om det är död och olycka så screw you, jag har haft det värsta. You can't hurt me no more.
Pengar kan man alltid hoppas, men varifrån? Ska jag gå o köpa en triss?
Förändringar är ganska uppenbart och det mer självklara. Såklart att det är förändringar på g. Examensjobbet, flytt, jobb. Allting under några månader. Tro fasen att jag är "stressad av förändringar".
Nåja, montern blev klar igår och den blev förvånansvärt bra. Skulle väl göra sista tuchen idag runt luch. Så otroligt frustrarande avsnitt av anno 1790 hos amtilda igår också. Det är skönt att man inte är ensam att be dem sluta och vara smarta. Eller vara glad över lagligt "barnamord".
Rensade ut bland mina pyssellådor eftetrsom Matilda med all säkerhet hade större nytta av dem än jag. Dessutom har ju hon försett mig med pyssel också , så kanske är en framida byteshandel? :)
Så det är att städa, röja och packa så man får med sig allt hem. Förhoppningsvis kan jag få tid att äntligen laga min vinterjacka, sy klart min duk och kanske till och med sy ett par nya byxor. Men det får tiden utvisa. Fick reda på min julklapp av mor och är en fruktansvärt tacksam julklapp. Verkar inte behöva betala hela resan till morbror i Finland, så äntligen kan jag hälsa på honom igen. Har inte träffat honom på år och dar och magkänslan säger att nästa gång jag åker dit är för begravningen. Hoppas så innerligt att han orkar mer än förra gången.
Sista föreläsningen idag också. Sen är det "bara" tentan och reviewen kvar av kursen. Sen blir det viltbiologi och examensarbete. Hoppas jag. Ska ha tjejkväll också på torsdag så får några extra dagar i halmstad innan man åker hem. Äntligen få träffa Felix, mamma pappa, syskon och vänner. Är så fruktansvärt länge sen sist. Snart två månader. Men samtidigt, halva anledningen till att man åker hem är borta, så inte så konstigt egentligen. Kommer bli fruktansvärt konstigt och fira jul utan honom, men det är jul likväl. Det är väl bara att le och se nöjd ut antar jag.
Ska bli intressant och se hur länge julafon kan vara i år uatn smärre katastrofer.
fredag 9 december 2011
Regn med inslag av oro
Ja, så lång tid. Har lyckats ha en ofärskämt rolig tid med kompisar och bara försummat allt det tråkiga så som städning, disk, tvättningen men framförallt plugg. För vad är väl smutstvätt, dammråttor och huvudvärk i jämförelse med deras leende?
Allting börjar äntligen rulla igen men en aning för fort. Examensarbeterna ger mig kalla kårar, projekten suger musten ur en men det är väl så det är tänkt det ska vara.
Nåja, tänkte sitta i helgen och ta ifatt med allt jag försummat. Boken, reviewen och lägenheten.
En vecka. Sen får man äntligen åka hem. Strunta i halmstads blåst och regn och åka hem till ett kallt snötäckt småland. Så som vintern var tänkt att vara.
Men samtidigt kommer det dröja innan man träffar alla igen och då kommer även påminnelsen om sommaren. När man ser varandra för sista gången, innan alla splittras åt sitt håll och tvingas säga farväl... Men som sagt, ett steg i taget. Klara denna kursen, hitta ett exjobb. Resten är oundvikligt ändå.
Och så igår fick man en plötslig vilja att slå ut alla tänderna på halmstad konståkningsklubb, krossa dem och kasta resterna åt svinen. Jag har full förståelse att jag ska betala de där 875, det accepterar jag eftersom jag borde kollat upp det innan och att jag skrev på papprena. Men jag har ingen förståelse att de håller på papprena i över en månads tid och sen skickar det när säsongen är över. Så man inte hade en chans att utnyttja en del av de där pengarna. De skulle skickat det direkt. Istället är det verkligen 875 i havet. Tack skitstövlar. Detta kommer inte bli obemärkt, utan ska skriva ett fint "tacksamt" brev till er.
Så är det det där exjobbet också. Såklart att man får nej från vissa, det är givet, men det börjar bli en aning tradigt. Vad i allsindar ska jag göra om ALLA säger nej? Nog för att det är intressant med insekter, men vet inte riktigt om trollsländor är min grej, men ska tänka på det nu i kommande vecka. Försöka omvärdera. Försöka att inte få panik.
Så har käre far landat och hittat sig själv igen och jag längtar till att få komma hem och se hans glöd, ta lärdom och försöka hitta min glöd. Jag är så trött över att hela tiden flyta runt förvirrat. Jag vill veta vad jag vill, inte vad jag tycker är roligt. Inte för att man är något control-freak, men vore fruktansvärt enklare och roligare om man visste något om framtiden. Om bara en liten glimt.
Allting börjar äntligen rulla igen men en aning för fort. Examensarbeterna ger mig kalla kårar, projekten suger musten ur en men det är väl så det är tänkt det ska vara.
Nåja, tänkte sitta i helgen och ta ifatt med allt jag försummat. Boken, reviewen och lägenheten.
En vecka. Sen får man äntligen åka hem. Strunta i halmstads blåst och regn och åka hem till ett kallt snötäckt småland. Så som vintern var tänkt att vara.
Men samtidigt kommer det dröja innan man träffar alla igen och då kommer även påminnelsen om sommaren. När man ser varandra för sista gången, innan alla splittras åt sitt håll och tvingas säga farväl... Men som sagt, ett steg i taget. Klara denna kursen, hitta ett exjobb. Resten är oundvikligt ändå.
Och så igår fick man en plötslig vilja att slå ut alla tänderna på halmstad konståkningsklubb, krossa dem och kasta resterna åt svinen. Jag har full förståelse att jag ska betala de där 875, det accepterar jag eftersom jag borde kollat upp det innan och att jag skrev på papprena. Men jag har ingen förståelse att de håller på papprena i över en månads tid och sen skickar det när säsongen är över. Så man inte hade en chans att utnyttja en del av de där pengarna. De skulle skickat det direkt. Istället är det verkligen 875 i havet. Tack skitstövlar. Detta kommer inte bli obemärkt, utan ska skriva ett fint "tacksamt" brev till er.
Så är det det där exjobbet också. Såklart att man får nej från vissa, det är givet, men det börjar bli en aning tradigt. Vad i allsindar ska jag göra om ALLA säger nej? Nog för att det är intressant med insekter, men vet inte riktigt om trollsländor är min grej, men ska tänka på det nu i kommande vecka. Försöka omvärdera. Försöka att inte få panik.
Så har käre far landat och hittat sig själv igen och jag längtar till att få komma hem och se hans glöd, ta lärdom och försöka hitta min glöd. Jag är så trött över att hela tiden flyta runt förvirrat. Jag vill veta vad jag vill, inte vad jag tycker är roligt. Inte för att man är något control-freak, men vore fruktansvärt enklare och roligare om man visste något om framtiden. Om bara en liten glimt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)