fredag 9 december 2011

Regn med inslag av oro

Ja, så lång tid. Har lyckats ha en ofärskämt rolig tid med kompisar och bara försummat allt det tråkiga så som städning, disk, tvättningen men framförallt plugg. För vad är väl smutstvätt, dammråttor och huvudvärk i jämförelse med deras leende?

Allting börjar äntligen rulla igen men en aning för fort. Examensarbeterna ger mig kalla kårar, projekten suger musten ur en men det är väl så det är tänkt det ska vara.
Nåja, tänkte sitta i helgen och ta ifatt med allt jag försummat. Boken, reviewen och lägenheten.
En vecka. Sen får man äntligen åka hem. Strunta i halmstads blåst och regn och åka hem till ett kallt snötäckt småland. Så som vintern var tänkt att vara.
Men samtidigt kommer det dröja innan man träffar alla igen och då kommer även påminnelsen om sommaren. När man ser varandra för sista gången, innan alla splittras åt sitt håll och tvingas säga farväl... Men som sagt, ett steg i taget. Klara denna kursen, hitta ett exjobb. Resten är oundvikligt ändå.

Och så igår fick man en plötslig vilja att slå ut alla tänderna på halmstad konståkningsklubb, krossa dem och kasta resterna åt svinen. Jag har full förståelse att jag ska betala de där 875, det accepterar jag eftersom jag borde kollat upp det innan och att jag skrev på papprena. Men jag har ingen förståelse att de håller på papprena i över en månads tid och sen skickar det när säsongen är över. Så man inte hade en chans att utnyttja en del av de där pengarna. De skulle skickat det direkt. Istället är det verkligen 875 i havet. Tack skitstövlar. Detta kommer inte bli obemärkt, utan ska skriva ett fint "tacksamt" brev till er.

Så är det det där exjobbet också. Såklart att man får nej från vissa, det är givet, men det börjar bli en aning tradigt. Vad i allsindar ska jag göra om ALLA säger nej? Nog för att det är intressant med insekter, men vet inte riktigt om trollsländor är min grej, men ska tänka på det nu i kommande vecka. Försöka omvärdera. Försöka att inte få panik.

Så har käre far landat och hittat sig själv igen och jag längtar till att få komma hem och se hans glöd, ta lärdom och försöka hitta min glöd. Jag är så trött över att hela tiden flyta runt förvirrat. Jag vill veta vad jag vill, inte vad jag tycker är roligt. Inte för att man är något control-freak, men vore fruktansvärt enklare och roligare om man visste något om framtiden. Om bara en liten glimt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar