Jaha, grattis då...! nejdå, inte alls bitter.
Dels är man fortfarande sur över en klumpighet som bara kan motsvaras hos någon annan som heter nathalie johansson och bor i exakt samma lägenhet om jag. Är två dagar sen jag fasnade med töjsmycket i tshirten när jag drog av mig den och höll på o slita med hela örat. Så med ett öra sin dubbla storlek fyllt av något halvflytande som liknade en blandning mellan finnjuice och någon nyans ljusare än den som fanns i ögonen på de halvruttna tordmulnarna kändes inte världen så rolig längre. Så ringde och hörde vad man skulle göra, jahopp. Då var det alltså koksalt, kramma ut lite av den mindre trevliga vätskan och bya till mindre smycke. Sagt och gjort.
Men igår gott folk! Igår lyckas Nathalie återigen med SAMMA SAK....
Så nu efter mycket om o men lyckades jag köra in en labrett, så idag är örat nästan sin normala färg och storlek men framför allt bultar det inte längre.
Dels har man spenderat sex timmar utomhus och håva trollisar utan att få ett smack. Enda ljuspunkterna idag var metallkillen på bussen som nynnade på YMCA och att man fick snålskjuss av jod in till stan igen.
Nåja, hungirg och sur så väntar på fröken ur så man kan äta lite hos anna. Ibland krävs inte mycket för att bli lycklig, men det krävs ganska mycket för att förbli ibitvis :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar