update

Sån tid, sån tid. Lyckades infektera min jävla fot i helgen så blev inte så mycket mer än sömnlöshet, alvedon och horisontelt läge, men idag är man på benen igen. Blir förbannad över den idiot som krossade en flaska vid vattnet. Har kostat så mycket; nästan 600 spänn i sjukhuskostnader, två veckors förlorad arbetstid, smärta och ilska. Har inte än fått tillbaka känseln så har tankarna på o söka om försökringspengar. Det är lite olägligt att inte ha känsel under en del av foten o stortån med tanke på hur mycket man/jag sparkar i och trampar på saker.

Är inte lika tomt hemma vid heller sen tre små nya katter anlänt till marmorvägen; Tusse, Nisse och Nessie.  Var meningen att Tusse skulle bli Felix sällskap men som med det mesta gick ju det med åt helvete. Så i allt elände visade det sig att hans bror inte var tingad, så blev det Nisse. Och sen visade det sig att det bara var ett syskon till som inte var tingad, så två eller tre. Spelar ingen roll. Nu blir hon inte avlivad i allafall. O kittens is kittens. Kan du inte gilla en (än tre) kattungar så har du ingen medmänsklighet.

Så desa tre liv har ganska framgångsrikt ihop med jobbet vänt mitt dygn till fördel. Vaknar i regel sex varjde dag, sju på helgerna och har snart läst ut min bok. Jobbat lite extra också så får några extra kronor nästa månad. Annars har xjobbet avstannat vid åtta sjöar. Ska återuppta det 13 när jobbet slutar o håva lite. Hoppas så innerligt att kunna bli färdig denna månaden med fältarbetet och dna analysen i början av nästa månad, men får väl se först hur det går med allt. Har rätt "snälla" tider några dagar nu där jag slutar två, tre så hinner kanske ta nån sjö till.

Ser fram emot bockajakten också nästa vecka även om jag känner mig som typexempel för dubbelmoralen själv. När man vet hur illa ställt det är med alla viltstammar men ändå "hedrar" avskjutning av handjur... Men det är väl ändå lite som min bror ha sagt; det är bättre vi skjuter dem i blekinge och förhoppningsvis skrämmer bort andra rådjur så inte vår skjutglada "kamrat" går lös på stackarna och skjuter mer än han kan ta hand om. Dålig ursäkt, men verkligheten är att det är bättre vi skjuter dem än den andra så kan vi förhandla med de andra makägarna där det går. Vi använder iaf allt vi kan på rådjuren, vi tar inte bara hornen o de finaste filéerna.

Börjar bli peppad inför australien också. Lyckats komma över lite billigt solskyddsmedel så köpt lite. Det är om nått jag inte tänker spara in på. Arma hud, hur ska den klara sig? :s Ska börja träna också, ny dag imorgon där jag ska infria en cykelrunda eller promenadslinga på en mil varje dag, allt för grundfysiken.

Nåja, varit skönt o jobba lite. Har tvingats ändra min syn på jobbet; även om det är alltifrån det bästa så kan jag iaf göra det så bra som jag kan för alla åldringar så man kan sova relativt på nätterna. Så rycker in lite då o då extra för att dels tjäna pengar men också få lite sinnesfrid. Så har jag återigen fått uppleva detta "underbara" fenomen delat pass; dvs där du börjar kvart i sex på morgonen till halv två, har tre timmar ledigt och börjar jobba igen fyra till halv tio.

Nehe, nu ska jahg fortsätta läsa om de förbannade trollsländorna så jag blir lite visare om ämnet innan jag glömmer nått

Turen bara fortsätter

Uschja, långa veckor o dagar. Var iväg och hade sån "tur" att Felix blivande kompis hade en bror som än inte var bortadopterad. En katt ska inte vara ensam. Så även om det kommer bli så tätt inpå är det väl bäst iaf för den nya katten. Fick veta att det skulle kosta runt 2000 för att sätta upp farthinder på gatan så vet itne än om jag själv ska kasta pengarna eller ta o påbörja en insamling. Har iaf äntligen kommit in på jobbet så man lyckats stänga av. Dock så känner jag just nu att jag borde håvat i helgen; det hade blivit mindre problem.

Dels i blekinge när vi byggde jakttornen o jag lyckades göra blodsutgutelse i ringfingret efter ett utmattat men hårt välriktat hammarslag. Dels att tvingas ligga i husvagnen i fem långa minuter med bara ett tunt lakan som skilde mig från ett femtiotal arga bin. Fick iaf sova några timmar i bilen den natten.

Nåja på hemvägen förgyllde jag mn otur med en ny dator för att dels försörja mitt återuppväckta beroende av wow; dels för att ha en dator som inte behöver silvertejp för att hålla ihop, dels för att slippa bränna sig på den men också framförallt att ha en dator som faktist startar när man trycker start.

Så i söndags tänke jag; tre dagars semester innan helvetesveckan börjar. Så körde vi i ett streck från blekinge till koön. Trött o grinig så gick vi o la oss ganska tidigt. O nästa morgon blev plösligt "semestern" längre. Varit o badat ändå på förmiddagen o haft trevligt så vid lunch skulle vi samla lite att agna med. Så var det över. Efter att man lekt blodbad i vattnet o skrämt slaget på syster o hennes sambo blev det fyra timmar på akuten i kungälv där jag råkade bloda ner ytterligare ett rum.

Tre stygn, pencillin, klippta nerver o kryckor blev resultatet, trodde jag. Med det visade sig att jag var blöt av vattnet när jag kom in så på köpet fick man svamp på köpet. Men i slutändan fick jag min vecka på koön. Hurra.

Så har jag satt ett nytt smärtrekord också; På tredje plats; Pierca läppen. #2 Slå huvudet i ett jakttorn när vi höll på o resa den.  Trumvirvel...! På första plats... Bedövning under foten!
Det var alltför denna veckan. Låt mig få en aning tur igen fru fortuna. Snälla...?

Otroligt

Helt otroligt. Mindre än ett år efter Sinus. Samma gata. Samma historia. Med en skillnad: Nu behöver de inte vara ensamma någonsin igen. Nu får han äntligen träffa sin bror o han kommer för alltid vila jämte honom till tidens ände. Trodde inte hjärtat kunde krossas igen. Jag trodde det var färdigt.
Så tacksam för att jag inte var ensam när jag fick beskedet. Att jag fick dricka bort mig o ha vänner som  distraherade mig om än för en kväll.
Så otroligt. Att någon kan vara så känslokall; två gånger. Jag trodde först att jag inte hade det i mig att hata. Men det hade jag. Och jag kommer hata denna okända förare så länge jag kommer minnas o så länge jag kommer att gå på denna jord. 

Och hur hemskt det än må kännas att skriva detta; men jag önskar föraren all smärta, sorg och problem som någonsin finns i vår och andra dimensioner. Hade personen behövt hjälp hade jag skrattat o gått förbi oavsett vad för konsekvenser det gett. Jag vill inte hjälpa någon som är så känslokall att de kan köra på någon o sen lämna dem där de ligger; utan att säga till. Och det är som man säger, hat håller en inte mätt men hat håller en varm. Och om jag någonsin får reda på vem det är som är ansvarig så kommer jag inte lämna personen ifred. Jag ska påminna honom/henne om vad föraren gjort tills jag själv dör eller glömmer det.Det hade inte ändrat på ett dyft men förhoppningsvis räddat någon i framtiden. En katt, hund eller människa.

Och jag känner att orken försvinner. Jag orkar inte med xjobbet som går i snigelfart. Jag orkar inte vara optimist på äldreboendet. Jag orkar inte särbehandla människor bara för att jag vill ha kvar dem som vän. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att en vän försöker tvingar mig välja mellan två vänner.


Mina älskade små hjärtan, nu har ni i allafall varandra. Tack för nästan fyra underbara år ihop.

<3 För alltid i minnet, för evigt saknade <3