360 burkar och etiketter senare så stirrar man på alla larver i förundran och rädsla. Shit vad jag kommer döda mig själv om något händer, en etikett försvinner (eller HELA förteckningen över larverna) eller att allt blir borttappat på flygplatsen sen... Men det ska jag inte tänka på nu.
Ja, färdig håvad för kanske alltid i halmstad högskola. Så nu är det mest skriva som en idiot och stressa lite över min externa handledares tystnad. Skickat flera mail och göran med, men inget svar. När ska jag egentligen bli färdig med det här?! Sista fältveckan var fullkomligt underbar. Drog till blekinge där jag först tog lokalerna på öland och lyckades pricka rätt dag för var 25 grader och inte ett moln på himlen. Dock lite mindre tråkigt när jag badade och blev täckt av ett tiotal blodiglar och få känna på dessa kräk första gången, men det förtränger jag nu *ryser*.
Uschja är glad o nöjs ändå av allt fältarbete för man har börjat inse att man lärt sig läskigt mycket och jag har tagit några stapplande steg ut i världen. Jag har dels fått lära mig praktiska grejer som vi aldrig lärt oss på högskolan, ex. hur det ska se ut för att överhuvudtaget hitta trollsländelarver, hur ett gungfly ska se ut om man säkert ska kunna gå på det alternativt ett gungfly där du absolut inte får sätta en fot såvidare du inte vill drunkna. Jag har zoomat ut blicken och lärt mig var vatten finns i landskapet bara genom att se på terräng och vad som växer där vilket är skrämmande. Hade inte trott att man så lätt kunde se sånt, men uppenbarligen kan man det. Uppenbarligen kan jag mer än jag visste.
Och likadant när jag osäkert satt o artbestämde larverna; hur i helvete ska jag se skillnad?! Men... det lyckades jag. De som jag var osäkra på var tjugofem totalt av 360 stycken. Och det tar jag som ett godkänt från mig själv. Nåja, sitter och knapprar på lokalbeskrivningarna och bakgrundsfaktan just nu i inväntan från svar från externa handledaren, vill bara åka iväg o få det gjort just nu så man kan fokusera på framtiden. Resorna, jobb, flytt... Ja nog fan ska jag bli färdig inom det snaraste iaf. Annars är allt som vanligt, internet funkar ungefär var tredje dag, telefonen krabbar mer än någonsin vilket gör mig fruktansvärt okontaktbar. Men jag jobbar på o lösa det! T T
Ja blir det som jag önskar så får jag väl jobb som securitas vakt ett halvår-år men vet inte gällande kraven; starkt psyke (mjo men visst det funkar väl), nattuggla (been there done that), inte mörkrädd... hm... får jag bära vapen så kan vi lätt fixa det med :P
Nåja har grovplanerat nästa år men hoppas verklgien innerligt på jobb. Annars har ellen o jag snackat en del om resedrömmarna och är förvånad att vi delar så många. Speciellt att vi kan lyckas dra med madde på tre veckors i skottska högländerna, irland och england :) Så får vi se omd et blir en bartender kurs efter dykarkursen till nästa sommar :) Uachja, pengar... Fuck that, I need some fun ^^
Och så tog det roliga slut på death note också när jag såg sista avsnittet för några dagar sen... T T VARFÖR blir man arg och förvånad när man vet hur det kommer sluta från första början?! RAWR! Så nu försöker jag hitta lite fler serier att fastna på :S
Och sorgsen är man väl med när alla flyttat nu... Nog för jag har en handfull vänner här hemmavid, men det är inte smama sak. Ingen förstår humorn, fok tittar konstigt på en om man föreslår en tur ut i naturen eller en skallexkursion ska vi inte ens tala om... Saknar de allra bästa "nördarna"! Så fett saknade är ni alla, det finns inte ens anledning o åka till halmstad någon mer för till o med halmstad ha tycks flyttat (några är iof kvar men de verkar jobba som gnuer så inte samma sak ändå :( ).
Är tacksam för de tre små liven på marmorvägen som hållt mig sälskap när far o mor varit borta. Trots att de är förklädda småjävlar så kan de i allafall hålla lite spjärn mot tomheten sen sinus o felix dog. Och är väl en aning rädd för mig själv i dessa orden men jag har märkt o känt att jag aldrig kommer älska någon som dem, mina två svarta riddare; ett lejon o en prins. Och svider lite extra hårt nu när alla flyttat bort o återigen vara fullkomligt ensam i en värld av människor.
Innan man blir för emotionellt nedbruten så är jag fett tacksam över dessa tre år som jag fått dela med de bästa människorna som antagligen någonsin levat. Så ha ett stort fett tack alla för alla stunder och ögonblick lyckliga som olyckliga. Och vi ses snart någonstans någongång :)
Ja, färdig håvad för kanske alltid i halmstad högskola. Så nu är det mest skriva som en idiot och stressa lite över min externa handledares tystnad. Skickat flera mail och göran med, men inget svar. När ska jag egentligen bli färdig med det här?! Sista fältveckan var fullkomligt underbar. Drog till blekinge där jag först tog lokalerna på öland och lyckades pricka rätt dag för var 25 grader och inte ett moln på himlen. Dock lite mindre tråkigt när jag badade och blev täckt av ett tiotal blodiglar och få känna på dessa kräk första gången, men det förtränger jag nu *ryser*.
Uschja är glad o nöjs ändå av allt fältarbete för man har börjat inse att man lärt sig läskigt mycket och jag har tagit några stapplande steg ut i världen. Jag har dels fått lära mig praktiska grejer som vi aldrig lärt oss på högskolan, ex. hur det ska se ut för att överhuvudtaget hitta trollsländelarver, hur ett gungfly ska se ut om man säkert ska kunna gå på det alternativt ett gungfly där du absolut inte får sätta en fot såvidare du inte vill drunkna. Jag har zoomat ut blicken och lärt mig var vatten finns i landskapet bara genom att se på terräng och vad som växer där vilket är skrämmande. Hade inte trott att man så lätt kunde se sånt, men uppenbarligen kan man det. Uppenbarligen kan jag mer än jag visste.
Och likadant när jag osäkert satt o artbestämde larverna; hur i helvete ska jag se skillnad?! Men... det lyckades jag. De som jag var osäkra på var tjugofem totalt av 360 stycken. Och det tar jag som ett godkänt från mig själv. Nåja, sitter och knapprar på lokalbeskrivningarna och bakgrundsfaktan just nu i inväntan från svar från externa handledaren, vill bara åka iväg o få det gjort just nu så man kan fokusera på framtiden. Resorna, jobb, flytt... Ja nog fan ska jag bli färdig inom det snaraste iaf. Annars är allt som vanligt, internet funkar ungefär var tredje dag, telefonen krabbar mer än någonsin vilket gör mig fruktansvärt okontaktbar. Men jag jobbar på o lösa det! T T
Ja blir det som jag önskar så får jag väl jobb som securitas vakt ett halvår-år men vet inte gällande kraven; starkt psyke (mjo men visst det funkar väl), nattuggla (been there done that), inte mörkrädd... hm... får jag bära vapen så kan vi lätt fixa det med :P
Nåja har grovplanerat nästa år men hoppas verklgien innerligt på jobb. Annars har ellen o jag snackat en del om resedrömmarna och är förvånad att vi delar så många. Speciellt att vi kan lyckas dra med madde på tre veckors i skottska högländerna, irland och england :) Så får vi se omd et blir en bartender kurs efter dykarkursen till nästa sommar :) Uachja, pengar... Fuck that, I need some fun ^^
Och så tog det roliga slut på death note också när jag såg sista avsnittet för några dagar sen... T T VARFÖR blir man arg och förvånad när man vet hur det kommer sluta från första början?! RAWR! Så nu försöker jag hitta lite fler serier att fastna på :S
Och sorgsen är man väl med när alla flyttat nu... Nog för jag har en handfull vänner här hemmavid, men det är inte smama sak. Ingen förstår humorn, fok tittar konstigt på en om man föreslår en tur ut i naturen eller en skallexkursion ska vi inte ens tala om... Saknar de allra bästa "nördarna"! Så fett saknade är ni alla, det finns inte ens anledning o åka till halmstad någon mer för till o med halmstad ha tycks flyttat (några är iof kvar men de verkar jobba som gnuer så inte samma sak ändå :( ).
Är tacksam för de tre små liven på marmorvägen som hållt mig sälskap när far o mor varit borta. Trots att de är förklädda småjävlar så kan de i allafall hålla lite spjärn mot tomheten sen sinus o felix dog. Och är väl en aning rädd för mig själv i dessa orden men jag har märkt o känt att jag aldrig kommer älska någon som dem, mina två svarta riddare; ett lejon o en prins. Och svider lite extra hårt nu när alla flyttat bort o återigen vara fullkomligt ensam i en värld av människor.
Innan man blir för emotionellt nedbruten så är jag fett tacksam över dessa tre år som jag fått dela med de bästa människorna som antagligen någonsin levat. Så ha ett stort fett tack alla för alla stunder och ögonblick lyckliga som olyckliga. Och vi ses snart någonstans någongång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar