Cheezös. Vart tar tiden vägen. Tjoff så var vi redan inkastade i.
Ja. Vad har man gjort med sitt liv? Var på Folkes dop och roligt att bli gudmor. Och roligt att hjälpa till med kalaset o maten. Så vipps var det borta och sen...? Vad ska man göra? Sommarjobbet har hört av sig igen och vill ha mig där men det är precis tvärtemot vad jag vill. Och blev inget på biltema även om jag kom till intervjudelen iaf. Det är svårt att hålla modet uppe och humöret glatt när allt man får är "tack, tjänsten är redan tillsatt" eller än roligare "tack, men vi har valt att gå vidare med en annan sökande."
Så jag ger upp. Jag ska gå ner till arbetsförmedlingen och skriva upp mig igen... Blä jobbiga livet. Har fortfarande kvar personliga assistent jobbet men är färdig helt o hållet på andra stället känns det som. En dag till och jag skulle bli galen. Ganska bokstavligt talat. Och jag r medveten att det är ett jobb men hur lågt behöver man sjunka innan det är för lågt. Under sommaren har jag träffa vänner tre gånger. Från Maj till Juni. Tre tillfällen där jag frambringat ork nog att träffa någon. Så frågan är vad pengar egentligen är värda.
Nej. Nu ska jag inte gå o bli bitter över det. Jag har btw börjat träna igen. Eller ja, helt otränad var man väl inte med tanke på backarna man cyklade varje dag. Men jag har iaf börjat. Tre gånger i veckan gym, en dag bad/simmning och en dag med promenad/löpning. Allt för att få igång kroppen igen. Vännen i gtbrg har varit fantastiskt stöd och ska väl åka upp snart igen och bli bortskämd med uppmärksamhet. Otroliga människa.
Jaha så hade man turen på sin sida idag. Nyss duschat av mig då planeringen brast. Tänkte för mig själv; jag tar syrrans katter efter jakten; det brukar ändå aldrig bli något. Men tji fick jag. När jag placerat mig i tornet började det prassla med en gång och då var klockan bara fem. Men det var en stor get som satte av mot havren efter en kort kissepaus. Sen gick hon där glatt mumsandes i havren. Det prasslade lite omkring och hon blev orolig runt sju tiden. Så man var mentalt beredd att det kunde vara något annat än vinden. Men som alltid med detta fantastiska djur slutar man aldrig häpnas. Vipps var han bara där. En vacker ung udda fyra. Först trodde jag det var en räv eftersom han var så röd gentemot geten. Men han gick dr lugnt betandes utan att bry sig om vare sig mig eller geten. Och det var faktiskt en milstolpe att jag klarade av att skjuta. Efter alla problem. Kikarsiktet som gick sönder; sen det nya kikarsiktet som visade sig vara ett måndagsexemplar. Så har det blivit att jag inte litar på kikarsiktet. Och sen ammunitionen som sprider mer än laservapnen i star wars. Så när jag kikade på honom tänkte jag först inte skjuta för jag litade inte på nått. Jag litade inte på kulan, inte på kikarsiktet och inte på mig. Av någon anledning hejdade jag mig där. Jag hade skjutit 50 skott med normas kula; en kula som bara skiljer i mm; allt hade suttit där det skulle i pappret. Kikarsiktet hade varit konsekvent sen första dagen. Jag har aldrig skadeskjutit något (peppa peppa). Men alla tankar; när bror skadesköt, eftersök o gud vet allt. Vilket lidande och för vad? Lite kött.
Så insåg jag plötsligt att jag blivit rädd för att avfyra mot levande ting. Jag hade slutat lita på att jag kunde ge ett snabbt smärtfritt avslut. Så med jädranamma la jag mig till rätta och tog skottet. Jag la det till och med bakom bogen för att spara på köttet. Och det var som en våg av lättnad som sköljde över mig. Jag vet att jag kan och jag litade på mig själv. Och allt gick bra. Han tecknade hjärtträff och rusade en 20 m. Sen var det hela över.
Förvånat såg man på klockan och upptäckte att den bara var halv åtta. Så glatt ringde jag och berättade medan jag tog träningspasset med bocken.Cheezös. Det är just därför jag måste träna. Det är inte alls långt till passet. Totalt att gå i relativt normalt/sakta takt tar det tio minuter. Men med ett rådjur på ca 15 kg så var vägen lite lite lite.... jobbig. Fick till och med ta två pauser för att inte dö i värmeslag. Så väl framme vid bilen genomsvett och flåsandes som en flodhäst, var det bara att lyfta in bocken. Så körde man hem glatt och förberedde allt. Så kom brorsan och hjälpte mig lyfta upp bocken. Så tog vi ur och flådde den (helt själva kan tilläggas; har alltid problem med bäckenet och att få bort hela paketet). Så brorsan hjälpte till och bära in det i kylskåpet och förvånat stod man kvar. Så vaskade man av sig blodet så gott det gick, gjorde iordning baljan med godsaker till räven innan man såg på klockan. 10?! Så då var det bara ut till lagan och ge katterna mat, vatten och kärlek. Så när man äntligen kom hem var klockan elva. Så plocka iordning, prata lite med vännen och sen ta en dusch. Vipps var klockan tolv. Cheezös.
Nåja läggedags. Imorgon ska jag klippa gräset hos syrran, träna, göra iordning trofén och städa.
Avslutar med den fina bocken igen som gjorde min dag och veckor
:)
Ja. Vad har man gjort med sitt liv? Var på Folkes dop och roligt att bli gudmor. Och roligt att hjälpa till med kalaset o maten. Så vipps var det borta och sen...? Vad ska man göra? Sommarjobbet har hört av sig igen och vill ha mig där men det är precis tvärtemot vad jag vill. Och blev inget på biltema även om jag kom till intervjudelen iaf. Det är svårt att hålla modet uppe och humöret glatt när allt man får är "tack, tjänsten är redan tillsatt" eller än roligare "tack, men vi har valt att gå vidare med en annan sökande."
Så jag ger upp. Jag ska gå ner till arbetsförmedlingen och skriva upp mig igen... Blä jobbiga livet. Har fortfarande kvar personliga assistent jobbet men är färdig helt o hållet på andra stället känns det som. En dag till och jag skulle bli galen. Ganska bokstavligt talat. Och jag r medveten att det är ett jobb men hur lågt behöver man sjunka innan det är för lågt. Under sommaren har jag träffa vänner tre gånger. Från Maj till Juni. Tre tillfällen där jag frambringat ork nog att träffa någon. Så frågan är vad pengar egentligen är värda.
Nej. Nu ska jag inte gå o bli bitter över det. Jag har btw börjat träna igen. Eller ja, helt otränad var man väl inte med tanke på backarna man cyklade varje dag. Men jag har iaf börjat. Tre gånger i veckan gym, en dag bad/simmning och en dag med promenad/löpning. Allt för att få igång kroppen igen. Vännen i gtbrg har varit fantastiskt stöd och ska väl åka upp snart igen och bli bortskämd med uppmärksamhet. Otroliga människa.
Jaha så hade man turen på sin sida idag. Nyss duschat av mig då planeringen brast. Tänkte för mig själv; jag tar syrrans katter efter jakten; det brukar ändå aldrig bli något. Men tji fick jag. När jag placerat mig i tornet började det prassla med en gång och då var klockan bara fem. Men det var en stor get som satte av mot havren efter en kort kissepaus. Sen gick hon där glatt mumsandes i havren. Det prasslade lite omkring och hon blev orolig runt sju tiden. Så man var mentalt beredd att det kunde vara något annat än vinden. Men som alltid med detta fantastiska djur slutar man aldrig häpnas. Vipps var han bara där. En vacker ung udda fyra. Först trodde jag det var en räv eftersom han var så röd gentemot geten. Men han gick dr lugnt betandes utan att bry sig om vare sig mig eller geten. Och det var faktiskt en milstolpe att jag klarade av att skjuta. Efter alla problem. Kikarsiktet som gick sönder; sen det nya kikarsiktet som visade sig vara ett måndagsexemplar. Så har det blivit att jag inte litar på kikarsiktet. Och sen ammunitionen som sprider mer än laservapnen i star wars. Så när jag kikade på honom tänkte jag först inte skjuta för jag litade inte på nått. Jag litade inte på kulan, inte på kikarsiktet och inte på mig. Av någon anledning hejdade jag mig där. Jag hade skjutit 50 skott med normas kula; en kula som bara skiljer i mm; allt hade suttit där det skulle i pappret. Kikarsiktet hade varit konsekvent sen första dagen. Jag har aldrig skadeskjutit något (peppa peppa). Men alla tankar; när bror skadesköt, eftersök o gud vet allt. Vilket lidande och för vad? Lite kött.
Så insåg jag plötsligt att jag blivit rädd för att avfyra mot levande ting. Jag hade slutat lita på att jag kunde ge ett snabbt smärtfritt avslut. Så med jädranamma la jag mig till rätta och tog skottet. Jag la det till och med bakom bogen för att spara på köttet. Och det var som en våg av lättnad som sköljde över mig. Jag vet att jag kan och jag litade på mig själv. Och allt gick bra. Han tecknade hjärtträff och rusade en 20 m. Sen var det hela över.
Förvånat såg man på klockan och upptäckte att den bara var halv åtta. Så glatt ringde jag och berättade medan jag tog träningspasset med bocken.Cheezös. Det är just därför jag måste träna. Det är inte alls långt till passet. Totalt att gå i relativt normalt/sakta takt tar det tio minuter. Men med ett rådjur på ca 15 kg så var vägen lite lite lite.... jobbig. Fick till och med ta två pauser för att inte dö i värmeslag. Så väl framme vid bilen genomsvett och flåsandes som en flodhäst, var det bara att lyfta in bocken. Så körde man hem glatt och förberedde allt. Så kom brorsan och hjälpte mig lyfta upp bocken. Så tog vi ur och flådde den (helt själva kan tilläggas; har alltid problem med bäckenet och att få bort hela paketet). Så brorsan hjälpte till och bära in det i kylskåpet och förvånat stod man kvar. Så vaskade man av sig blodet så gott det gick, gjorde iordning baljan med godsaker till räven innan man såg på klockan. 10?! Så då var det bara ut till lagan och ge katterna mat, vatten och kärlek. Så när man äntligen kom hem var klockan elva. Så plocka iordning, prata lite med vännen och sen ta en dusch. Vipps var klockan tolv. Cheezös.
Nåja läggedags. Imorgon ska jag klippa gräset hos syrran, träna, göra iordning trofén och städa.
Avslutar med den fina bocken igen som gjorde min dag och veckor
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar