Mm... 2014 är redan här och har knackat o slitit upp dörren. Eller ja; det är ju en månad sen. Som vanligt springer tiden iväg åt allt och inget. Ingen ändring egentligen på upplägget; söker jobb, spelar, skriver men har en intervju imorgon. Så man kan ju alltid hoppas det kan bli ändring på tillvaron.
Annars verkar året bli oförskämt bra som det ser ut nu. Min kropp har spelat sitt sista spratt, vi (eller ja, mest han) har införskaffat vår första möbel, en dubbelsäng :) massa awsome konserter inbokade, massa planer och en london tripp bara för att nämna några få. Bokat och fixat biljetter till göteborg 24 februari o se cradle o filth o behemoth, 30 mars blir det raubtier i huskvarna, 30 maj blir det stockholm till metallica o slayer och sen får man se om det finns pengar över till sabaton och iron maiden till sommaren/hösten :) Snacka om att kompensera för det dåliga musikåren jag haft de närmsta tre åren :S
Tillbringar helgerna hos honom så veckorna tycks bara springa iväg. Sån underbar människa; ibland undrar man... vad har man gjort för gott för att förtjäna den här människans uppmärksamhet? Fantastiska varelse; Vrickade men fantastiska varelse. Man kan undra vad han gör; jag som alltid sett giftermål/frier/ringar som ett hyckleri. Skulle aldrig ha något emot att planera någon annans men jag...?! "Gollum fick en ring och se hur det gick för honom". Men nu har jag mer insett att det där lilla metallstycket faktist kan vara ett effektivt avvärjningssätt mot andra män men också att gesten faktist kan vara renhjärtat.... Vacker.
Har tröttnat med på min hederliga kalendermetod eftersom kroppen lekt rövare och fått för sig att bli oregelbunden. Jag har alltid dragit mig för allt det där av inblandning av hormoner och spiraler (tänker fortfarande på stackars petra eller jeckan... eller moa... eller... ida... eller.... ja ni förstår). Men ja, Visste från början av allt elände var det "enda" alternativet kopparspiral. Och nu sitter eländet där. Jag klagar inte för smärta; men den där känslan när den skulle dit... hade inte känslan försvunnit hade jag slitit ut den genom magen om jag så behövde. Men nu är allt bra igen; lite smått mensvärk-isch annars så normalt det kan bli.Så teoretiskt sett är jag oberoende i fem år nu, utan att det kostar ett öre eller utan ett uns hormoner (hoppas jag i allafall). Ska tillbaka 18 och kolla så allt är som det ska.
Men annars är allt oförskämt bra. Familjen håller sams för första gången på länge. Flera trevliga stunder med vänner inbokade, london, konserer och sen framförallt han. Denna fantastiska människa som ger mig sådana skrattanfall att jag får träningsvärk, är så... så... tror inte det finns ord för det. Men alla de små sakerna han gör... It ads up. *Suck*. Man. Men allt planerat; sommaren med alla vandringar, fisketurer, övernattningar... Det kommer bli ett rysligt bra år.
Annars verkar året bli oförskämt bra som det ser ut nu. Min kropp har spelat sitt sista spratt, vi (eller ja, mest han) har införskaffat vår första möbel, en dubbelsäng :) massa awsome konserter inbokade, massa planer och en london tripp bara för att nämna några få. Bokat och fixat biljetter till göteborg 24 februari o se cradle o filth o behemoth, 30 mars blir det raubtier i huskvarna, 30 maj blir det stockholm till metallica o slayer och sen får man se om det finns pengar över till sabaton och iron maiden till sommaren/hösten :) Snacka om att kompensera för det dåliga musikåren jag haft de närmsta tre åren :S
Tillbringar helgerna hos honom så veckorna tycks bara springa iväg. Sån underbar människa; ibland undrar man... vad har man gjort för gott för att förtjäna den här människans uppmärksamhet? Fantastiska varelse; Vrickade men fantastiska varelse. Man kan undra vad han gör; jag som alltid sett giftermål/frier/ringar som ett hyckleri. Skulle aldrig ha något emot att planera någon annans men jag...?! "Gollum fick en ring och se hur det gick för honom". Men nu har jag mer insett att det där lilla metallstycket faktist kan vara ett effektivt avvärjningssätt mot andra män men också att gesten faktist kan vara renhjärtat.... Vacker.
Har tröttnat med på min hederliga kalendermetod eftersom kroppen lekt rövare och fått för sig att bli oregelbunden. Jag har alltid dragit mig för allt det där av inblandning av hormoner och spiraler (tänker fortfarande på stackars petra eller jeckan... eller moa... eller... ida... eller.... ja ni förstår). Men ja, Visste från början av allt elände var det "enda" alternativet kopparspiral. Och nu sitter eländet där. Jag klagar inte för smärta; men den där känslan när den skulle dit... hade inte känslan försvunnit hade jag slitit ut den genom magen om jag så behövde. Men nu är allt bra igen; lite smått mensvärk-isch annars så normalt det kan bli.Så teoretiskt sett är jag oberoende i fem år nu, utan att det kostar ett öre eller utan ett uns hormoner (hoppas jag i allafall). Ska tillbaka 18 och kolla så allt är som det ska.
Men annars är allt oförskämt bra. Familjen håller sams för första gången på länge. Flera trevliga stunder med vänner inbokade, london, konserer och sen framförallt han. Denna fantastiska människa som ger mig sådana skrattanfall att jag får träningsvärk, är så... så... tror inte det finns ord för det. Men alla de små sakerna han gör... It ads up. *Suck*. Man. Men allt planerat; sommaren med alla vandringar, fisketurer, övernattningar... Det kommer bli ett rysligt bra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar