Jaha så var man plötsligt här. Eller ja;plötsligt o plötsligt. Det tog mig runt 24 timmar totalt med tåg, flyg och på flygplatserna. Men ack ack ack vad det kommer ta tid o vänja sig vid alla konstigheter som amerikanerna sysslar med. Bara nått så enkelt som att de inte tar av skorna när de går in. Eller nått ännu värre; de kan inte koka kaffe! Usch, te innehåller mer koffein. Och maten är väl inte den bästa heller; har för första gången riktiga cravings efter grönsaker ändå har jag bara varit här två dagar.
Måste också berätta om det mest bisarra och bland värsta man sett i mitt unga liv. Man har hört talats om smog och allt; men när vi kom över new york med flygplanet... Oh shit. Jag kommer dö i lungcancer.
Nåja varmt och skönt eller rättare sagt lagom väder; räcker med en långarmad tröja morogn och kvällar. En sån kontrast mellan oslo där det var 2 grader och här där det var över tjugo när jag landade.
Är lite lagom småstolt över mig själv som lyckats ta mig över havet på egenhand; både hållt lugnet trots att jag inte hade hittat rätt gate när det bara var tio minuter kvar, samt inte stressade upp mig i amerikanskea tullen med alla frågor. Men också stolt över att man hittade så väl här i newark. Fick skjuss av catrina som bor här i huset imorse men när jag skulle ta spårvagnen upptäckte jag att jag glömt kartan hemma. Så fanns inte mycket mer o göra än lugnt o sansat göra upp en mental karta och börja gå, men gick bara fel några kvarter.
Rätt så jobbigt med mycket polis och brandbilar vars sirener måste tjuta dag o natt igenom men de stör mig mindre o mindre. Ända kruxet här är nog o veta när du ska gå över en gata och när du absolut inte ska göra det. Jag lär mig väl snart på ena eller andra sättet :s Småläskiga människor verkar det med finnas gott om; resan sett fem människor med skyltar o megafoner som skrek på gatan att gud är god; en man som skrek åt ingen alls på tunnelbanan och en kvinna som stirra på mig och muttrade för sig själv i sisådär tio minuter innan jag kunde hoppa av. Hurra för newark!
Annars går allt fint i labbet. Jessica är i byggnaden men har inte fått så¨mycket vägledning utan mer "bara" fakta om dna och heterozyogoti. I stället har michelle och nina hjälpt mig mycket och gjoprt att jag kommit igång. Dessutom är will så härlig och lätt o prata med, så tycker tiden bara flyger iväg. Förhoppningsvis kommer allt bli bra tillslut; jag kommer få ett resultat och får jag inget så väger de här dagarna upp allt hittills. Ska till manhattan nu i helgen och turista lite innan veckans kommande allvar igen. Ska förhoppningsvis påbörja sekvensieringen i slutet av veckan; men som sagt. Den som lever får se.
Haft sjuka drömmar med sen i söndags. Söndags att jag inte kunde vakna när klockan ringde på natten och måndagen att efter jag packat upp allt på rummet åkte hem till sverige igen men inte kunde få tag i en biljett tillbaka. Minns än min diskussion med jessica att det bara tog tolv timmar så jag kunde vara hos henne dagen efter igen. Gud vad min hjärna spelar dumma spratt. Nåja, nu är det nog läggedags eller har jag inte kommit över jetlaggen än :s Nåja lite sömn innan nästa dagens äventyr i lilla staden i stora staden :)
Måste också berätta om det mest bisarra och bland värsta man sett i mitt unga liv. Man har hört talats om smog och allt; men när vi kom över new york med flygplanet... Oh shit. Jag kommer dö i lungcancer.
Nåja varmt och skönt eller rättare sagt lagom väder; räcker med en långarmad tröja morogn och kvällar. En sån kontrast mellan oslo där det var 2 grader och här där det var över tjugo när jag landade.
Är lite lagom småstolt över mig själv som lyckats ta mig över havet på egenhand; både hållt lugnet trots att jag inte hade hittat rätt gate när det bara var tio minuter kvar, samt inte stressade upp mig i amerikanskea tullen med alla frågor. Men också stolt över att man hittade så väl här i newark. Fick skjuss av catrina som bor här i huset imorse men när jag skulle ta spårvagnen upptäckte jag att jag glömt kartan hemma. Så fanns inte mycket mer o göra än lugnt o sansat göra upp en mental karta och börja gå, men gick bara fel några kvarter.
Rätt så jobbigt med mycket polis och brandbilar vars sirener måste tjuta dag o natt igenom men de stör mig mindre o mindre. Ända kruxet här är nog o veta när du ska gå över en gata och när du absolut inte ska göra det. Jag lär mig väl snart på ena eller andra sättet :s Småläskiga människor verkar det med finnas gott om; resan sett fem människor med skyltar o megafoner som skrek på gatan att gud är god; en man som skrek åt ingen alls på tunnelbanan och en kvinna som stirra på mig och muttrade för sig själv i sisådär tio minuter innan jag kunde hoppa av. Hurra för newark!
Annars går allt fint i labbet. Jessica är i byggnaden men har inte fått så¨mycket vägledning utan mer "bara" fakta om dna och heterozyogoti. I stället har michelle och nina hjälpt mig mycket och gjoprt att jag kommit igång. Dessutom är will så härlig och lätt o prata med, så tycker tiden bara flyger iväg. Förhoppningsvis kommer allt bli bra tillslut; jag kommer få ett resultat och får jag inget så väger de här dagarna upp allt hittills. Ska till manhattan nu i helgen och turista lite innan veckans kommande allvar igen. Ska förhoppningsvis påbörja sekvensieringen i slutet av veckan; men som sagt. Den som lever får se.
Haft sjuka drömmar med sen i söndags. Söndags att jag inte kunde vakna när klockan ringde på natten och måndagen att efter jag packat upp allt på rummet åkte hem till sverige igen men inte kunde få tag i en biljett tillbaka. Minns än min diskussion med jessica att det bara tog tolv timmar så jag kunde vara hos henne dagen efter igen. Gud vad min hjärna spelar dumma spratt. Nåja, nu är det nog läggedags eller har jag inte kommit över jetlaggen än :s Nåja lite sömn innan nästa dagens äventyr i lilla staden i stora staden :)
