En dag i livet :P

Bläää... Kämpar på med examensarbetet fruktansvärt långsamt så en snigel hade sprungit om mig fem gånger innan jag ens öppnat rätt program. Fyllt datorn två gånger nu med program jag egentligen inte förstår. Alltifrån genious, bioedit, arlequin, hapstar... Ett program för att aligna, ett program för o trimma sekvenserna, ett program för att omvandla informationen till siffror som ska matas in i ett annat program som äntligen ska ge mig ett resultat. Eller rättare sagt en fingervisning; så får ANOVAN visa om det är sant eller inte. Men usch. Har snart tagit nio månader med allt.
Tacksam över att en männsika på högskolan faktist svarar på mina hjälplösa mail som ingen av handledarna svarar på. Kanske, kanske, kanske hinner jag färdigt med allt innan jag åker till australien! sex veckor come on! Har mina 98 rena klippta sekvenser; de ska bara omvandlas, petas in i olika program o sen... drumdrumdrumdrum... Finito! Eller ja. Typ så.


Uschja, Plugg. Pengar. Jobb. Livet. Suck. Har bestämt mig för o kasta de där femhundra på ett gym/badkort i stan mest för att det är enda som lyckas slita ut mig ur hemmet längre stunder. Och guuud vad jag saknar min lägenhet. Eller bara ett enda rum i detta hus som jag faktist kan få kalla mitt och få vara ifred i. Jag älskar min familj mer än någonsin; men att aldrig kunna sitta en enda timme ostörd någonstans börjar göra mig bitter. Far eller mor behöver hjälp med något varje dag och har inget emot o hjälpa dem, men måste sitta på bibblan där de saknar internet bara för att kunna sitta o koncentrera sig ostört. Dels har vi lagt tre dagar på köket för o försöka få det färdigt (utan att lyckas), far vill ha hjälp med både byta däck, köra till tippen, handla och spika/skruva socklarna och listerna imorgon plus att mor vill att vi ska ut i skogen och plocka lite vitmossa. Jättekul o hålla igång (utan ironi, det är ganska kul o spika o påta runt) men jag måste måste verkligen få plugga. Så liksom
de flesta dagar om jag ska få något gjort får man väl gå upp sex för o hinna plugga färdigt tills far kommer hem innan vi ska börja med allt. Så trött på o ha dåligt samvete för o sitta o plugga och att säga nej när de ber om hjälp känns otänkbart. Catch22.

Katterna gör mig förbannad o stressad och varje dag höra på tjaffs efter tjaffs efter tjaffs. Han bråkar med henne, hon bråkar med honom. Och runt, runt, runt. Katterna är stressade och kommer må så mycket bättre om de bara får gå ut men ingen lyssnar och de hålls inne. Sen att de klättrar överallt, har sönder saker och är jobbiga katter är en annan femma som bara jag och far verkar ha problem att stå ut med.

Dessutom det eviga att man ska alltid ta parti "vad tycker du?" "Tycker inte du det". Åt helvete med
allt. Orkar inte stå i mitten o lyssna på "hon sa" "han sa" eller "han borde verkligen". Gah, sköt era liv och sluta bry er om andras så ska ni se att ni blir så mycket lyckligare. Eller kanske bara jag.
Har allvarligt funderat på o ta ett lån på banken för att kunna flytta härifrån men samtidigt är det bara sex veckor till jag äntligen kan få släppa allt. Bara jag o Ellinor i Australien i sju härliga veckor.

Så får väl bita ihop och inte försöka vara alltför bitter tills dess. Ska försöka peppa mig o orka med allt. Plugget, träningen, jobbsökandet, lägenhetssökandet och typ livet. Sökt jobb inom lagarbete, matbutiker och dyl men likförbannat är det omsorgsjobb som dyker upp. Ger det till efter Australien men är det det enda som dyker upp so be it. Pengar är pengar. Och jag är i ett fruktansvärt stort behov av det. Så pass att jag är beredd o må dåligt bara för att få pengar. Nått jobb måste dyka upp under tiden man är där i allafall. Annars tror ajg att helvetet är på jorden.
Hoppas ändå jag får tillbaka bra i form av annat av mitt nya gymkort. Jag måste palla med ryggen o axlarna i Australien. Det får helt enkelt inte bli ett bakslag. Värmen å andra sidan är väl med ett litet bakslag men det får jag väl helt enkelt klara av.

Innan allt blir lite bittert så har jag dagens pepplåt som ljöd när jag trimmade mina sista sekvenser. Och imorgon kan jag förhoppningsvis köra in det i nästa datorprogram o börja utläsa något resultat av något slag i allafall.


En dag i livet
Idag såg jag två pensionärer stå o hångla med varann. En kvinna utan skuld o en prestigebefriad man
En hipster gav bort komplimanger utan ironi o en treåring som visade sin mamma empati
O en dörrvakt sa idag får faktist alla komma in, det är gratis. O en bankman stod o fnittra o sa tänk vad man blir glad av att va kär

Jag såg en skådis ifrån Stockholm som var lyckligt monogam. En Sverigedemokrat som såg sig själv i en imam. En präst som medgav att han var jävligt lack på gud. En krigare som grät när han sa ja till sin brud. En stekare som sa det duger gott med lite sill o en potatis. Jag såg en emo o en goth som sa att livet är förträffligt som det är

Nästan som om världen vore lycklig. Lycklig
En dag i livet togs inget för givet
Lycklig. Lycklig. Lyckliga levande värld

Jag såg en tonårskille utan omsvep omfamna sin mor. En Stureplans-blondin som gick i avslappnade skor. En skuldmedveten domare, en barfota polis. En tjuv stod o sålde poesi till extrapris. Det var som denna dag var skapad av fyrverkerier, fantasier. Denna dag såg jag en värld som var föränderlig, förtrollad, underbar

Ni tror väl jag var nyförälskad, eller rentav frälst. Men tro mig när jag säger det var vilken dag som helst. Har så lätt för att förenkla både främling o bekant. Väljer lätt det enkla fast det inte ens är sant. Men idag såg jag min omvärld o mig själv i mer än kategorier. Denna dag kunde jag se varenda människa jag mötte som den var

Nästan som att världen vore lycklig. Lycklig
En dag i livet tas inget för givet
Lycklig. Lycklig
Lyckliga levande värld



 

stresseli stress

... Suck. Hemma i Sverige o jetlaggen har precis försvunnit.  Proverna har det väl varit lite mer fel med än vad jag någonsin trott. Mitt slit i blod o anletes svett och man blir nervös när företaget macrogen som ska sekvensiera allt måste köra det en tredje gång för att få ett resultat.
Håller på och har alignat de tre första proverna med relativt gott resultat utan allför många okända nukleotider. Så för o vara andra gången i mitt liv ger jag mig själv godkänt.

Förhoppningsvis får jag de två andra setten av prover på måndag så hade väl varit ultimat o hinna färdigt med dessa 96 innan måndag men... Ja... Det har tagit mig sisådär två timmar för tre o halvt prover så optimissmen är en aning krossad.

Så drar det ihop sig till Australien också med stormsteg. typ sju veckor kvar innan vi åker bort till  sex veckor i paradiset med dykning, snorkling, fest och sightseeing. MEn usch så mycket kvar o fixa; har än inte fått fatt i ett regnskydd till väskan, fixat visumet, reseförsäkringen, bytt pengar eller bokat tid för sista vaccinationen. :P¨Men allt görs på måndag när jag blivit less på o läsa all sekvensiering under någon tidpunkt på dagen.

Det mest roliga är väl att ha nån som drar ut mig om dagarna så man inte blir instängd med 24 timmar framför datorn. Och nu blir det väl o se om man hittar ett bra gym i stan för ett bra pris för o komma i ordentlig form inför Australien; träna både rygg och axlar så man orkar asa runt på väskan.

Men men. Nu tillbaka till o tolka alla sekvenser igen. Pausen är officiellt härmed slut.


 

Så liten man är

Hejeda mig. Att ett rödjus i fjärran kan bringa sådan lycka. Idag fick vi äntligen tillbaka strömmen och vattnet och internet. Och VÄRMEN! :) Woho. Will o Aron har varit änglar oc har sovit hos dem och fått mer än vad jag förtjänar. Hujeda mig; det där vill jag inte vara med om igen. Det var spännande fram tills träd o grenar började falla. Och när jag frågade när allt skulle vara över så skrattade carina och sa att det inte börjat än; det var tre timmar innan stormen verkligen nådde sin kulmen...

Uschja, så liten man kände sig. Det var längesen jag var så här rädd.
Ett litet döende fladdrande stearinljus i ett rum som dånar av vind, åska, fallande grenar, träd o takpannor. Och i fjärran och ibland bara kvarter ifrån,de grön-blå explosionerna från generatorerna. Även om huset vid första åsyn verkade rubust så var jag säker på att någon del av huset skulle rasa så som det gungade fram o tillbaka som en båt i storm. Någon porslinssak och ljusstakar ramlade ner ifrån byrårna i de värsta vindbyarna. Och rutorna skallrade så jag trodde de skulle explodera. Men huset var relativt oskatt; några takpannor hade lossnat och bakdörrens fäste slåtts sönder. Grannen hade inte riktigt smama tur. En gren som likväl kunnat kallas ett träd (den var
minst lika tjock som hela jag)hade brutits av från lönnträdet och landet vid/över deras altan. Och längre ner på gatan hänge elledningarna ner över hus, gata och trottoar.

EN bil hade stått för nära parkerad ett träd o fått taket intryckt. Men vi hade inte så mycket översvä'mmningsskador i detta området. Men Will och några andra kompisar och ajg tog en åktur och såg på skadorna. Jeeezuz. Folk tömde sina genomdränkta källare, försökte täcka över sina spräckta fönster eller hål i väggarna, sågade itu de nedfallna träden över ledningar, hus, trädgårdar eller sopade upp spillror av takpannor, staket, isolering, trä och skräp. Sen när vi hade vägarna förbi stranden såg vi en bil begravd i sand vid en korsning. Också de totalförstörda pirarna där bara cementpelarna återstod.

Man är inte alltför stor i mitten av en orkan. Och absolut inte efter. Jag har svårt o sörja de döda i evakueringsområdena; de blev tillsagda att lämna sina hem och komma till säker mark där de skulle få mat, dryck o tak över huvudet. Också de som av någon besynnerlig anledning fick för sig att det var en jättebra idé att gå ut mitt i orkanen och fick träd i skallen, vadade ut i vattnet där elledningarna fallit ner i osv. Men för alla andra och för alla skador.
Man är inte så stor i mitten av en orkan och det ska bli skönt att få komma hem till Sverige igen

Stora landet i väster

Jaha så var man plötsligt här. Eller ja;plötsligt o plötsligt. Det tog mig runt 24 timmar totalt med tåg, flyg och på flygplatserna. Men ack ack ack vad det kommer ta tid o vänja sig vid alla konstigheter som amerikanerna sysslar med. Bara nått så enkelt som att de inte tar av skorna när de går in. Eller nått ännu värre; de kan inte koka kaffe! Usch, te innehåller mer koffein. Och maten är väl inte den bästa heller; har för första gången riktiga cravings efter grönsaker ändå har jag bara varit här två dagar.
Måste också berätta om det mest bisarra och bland värsta man sett i mitt unga liv. Man har hört talats om smog och allt; men när vi kom över new york med flygplanet... Oh shit. Jag kommer dö i lungcancer.
Nåja varmt och skönt eller rättare sagt lagom väder; räcker med en långarmad tröja morogn och kvällar. En sån kontrast mellan oslo där det var 2 grader och här där det var över tjugo när jag landade.

Är lite lagom småstolt över mig själv som lyckats ta mig över havet på egenhand; både hållt lugnet trots att jag inte hade hittat rätt gate när det bara var tio minuter kvar, samt inte stressade upp mig i amerikanskea tullen med alla frågor. Men också stolt över att man hittade så väl här i newark. Fick skjuss av catrina som bor här i huset imorse men när jag skulle ta spårvagnen upptäckte jag att jag glömt kartan hemma. Så fanns inte mycket mer o göra än lugnt o sansat göra upp en mental karta och börja gå, men gick bara fel några kvarter.

Rätt så jobbigt med mycket polis och brandbilar vars sirener måste tjuta dag o natt igenom men de stör mig mindre o mindre. Ända kruxet här är nog o veta när du ska gå över en gata och när du absolut inte ska göra det. Jag lär mig väl snart på ena eller andra sättet :s Småläskiga människor verkar det med finnas gott om; resan sett fem människor med skyltar o megafoner som skrek på gatan att gud är god; en man som skrek åt ingen alls på tunnelbanan och en kvinna som stirra på mig och muttrade för sig själv i sisådär tio minuter innan jag kunde hoppa av. Hurra för newark!

Annars går allt fint i labbet. Jessica är i byggnaden men har inte fått så¨mycket vägledning utan mer "bara" fakta om dna och heterozyogoti. I stället har michelle och nina hjälpt mig mycket och gjoprt att jag kommit igång. Dessutom är will så härlig och lätt o prata med, så tycker tiden bara flyger iväg. Förhoppningsvis kommer allt bli bra tillslut; jag kommer få ett resultat och får jag inget så väger de här dagarna upp allt hittills. Ska till manhattan nu i helgen och turista lite innan veckans kommande allvar igen. Ska förhoppningsvis påbörja sekvensieringen i slutet av veckan; men som sagt. Den som lever får se.

Haft sjuka drömmar med sen i söndags. Söndags att jag inte kunde vakna när klockan ringde på natten och måndagen att efter jag packat upp allt på rummet åkte hem till sverige igen men inte kunde få tag i en biljett tillbaka. Minns än min diskussion med jessica att det bara tog tolv timmar så jag kunde vara hos henne dagen efter igen. Gud vad min hjärna spelar dumma spratt. Nåja, nu är det nog läggedags eller har jag inte kommit över jetlaggen än :s Nåja lite sömn innan nästa dagens äventyr i lilla staden i stora staden :)
 

Fantastiskt!

Hujaja, äntligen äntligen har man börjat bli lite mer social (struntat i exjobbet i tre sköna underbara dagar).Tjatat lite med ellen o madde, hållt på o drunkna av skratt med dem o emma på badet och bara kännt mig mer levande än på länge. Saknar alla vänner i halmstad fruktansvärt; det är inte samma sak!

Nåja, kastat ut lite till jobbansökningar i veckan så det förhoppningsvis nån gång skall nappa på annat än säljarjobb. Menmen, jag ska inte klaga, jag är nöjd. Två veckor till USA, och ca 80 dagar till Australien. Och även om jag inte badar i pengar direkt eftersom csn fortsätter förvägra mig pengar och enda jobbalternativet är på äldreboendet så... Men det känns som allt löser sig. Är fortfarande nervös över bagaget och vad som kan tänkas hända, men näe, det är som det är. Luspank, men tjänar ganska stadigt pengar via tradera o blocket.

Måste med påpeka att jag köpt en ny(?) telefon! hittade det heligaste på tradera, en nokia 3310. Och den är min. Nu ska jag aldrig behöva byta telefon någonsin igen! Fantastiskt

Och för att göra livet roligare så var far o jag ute o jagade ikväll med lyckat resultat. Dels både sett räv, rådjur, häger och en gigantisk flock med massa stjärtmesar. Efter sisådär två-tre timmar kom tre hondjur. Jag hade inte tänkt skjuta mest för att vi ska iväg imorgonbitti m,en också att bössan krånglat, men då ett av hennes kiddar(antagligen fjolårs kiddar med tanke på hur stora de var ändå) vek av och ställde sig full bredsida, 70 m bort och helt fri från de andra djuren. Men gud vilket träningspass hon gav mig. Var en bra hjärtträff men likförbannat hann hon över bäcken/ån innan det var över. Så blev sådär tio minuters promenad bara för o komma över bäcken/ån och sen träningspass genom snårskog/ung granplantering. Wihuu... Inte undra på att man är halvdöd.

Men likaglad är jag för det. Kött i frysen klagar varken jag, far eller mor på. Mor blev väldigt glad faktist över att få lite stekar igen^^

Så helt fantastiskt helt enkelt^^

 

jippi, nu börjar det hända grejor^^

Jälvar anamma här går det undan!
Nu så äntligen är det lite dagar bestämda för en gångs skull istället för ha det där irriterande ordet "snarast möjligt". 22 så åker man äntligen till USA i ca två veckor för i fixa analysen; för att ÄNTLIGEN få göra det som mitt examensarbete går ut på. Har ju bara tagit sådär ett halvår...
Så jävla skönt, men otroligt vad stressande. Så mycket mer problem än jag väntat mig. Gick inte att skicka paketet med benen för att de ska krångla så mycket som möjligt i amerika, så får ha allt i bagaget i stället. Hurra för den förklaringen om man måste öppna väskan...

Så nu är det skriva som en idiot tills söndag för måndag börjar älgjakten och plötsligt så försvinner en vecka i blekinge, en fantstiskt tid men tid likväl. Bara skog, sjö och härligt mycket frisk luft och sen är det bara en vecka kvar innan man ska åka till den asfalterade staden. Men mest nervös över att flyga själv faktist. Har jag verkligen alla papper som jag behöver både för incheckning av mig och bagaget? Har jag skrivit helt rätt på visumet? Har jag den rätta adressen jag ska till sen när jag väl landat efter det tolv timmar långa flyget?

Upplevelse blir det oavsett, har en mellanlandning på ditvägen i oslo där man kan såsa runt ett tag och se lite av oslo iaf. Sen hemvägen har jag ytterligare tid o såsa i heathrow ett tag. Så vad än resultatet blir av resan så kommer det nog bli en sjuhelvetes kul resa. Och bara det att få fira halloween där massa stollar avgudar det som en... ja... gud vet vad. Kanske kan få inte trick-or-treating mellan dna analysen ;)

Nåja, har skjutit in bössan nu och verkar ha löst sig, verkar som om klicken äntligen har satt sig så det träffar faktist där jag siktar nu. Hurrey!
Nähe, nu så ska strax och kväva ellinor med mitt umgänge; senaste person jag såg var sofia och det känns som evigheter sen. Kan knappt räkna det ögonblicket ajg hämtade sanden, så räknar väl från i onsdags eller om det var tisdags förra veckan :S O god Im lonely T T Slänger iaf med dagens pepplåt av billy talent som får en och vilja göra lite mer revolt än vanligt ^^

Worker Bees"

March on, worker bees!
Know your enemy!

We take our orders given by the queen
We're not the killers, we're the worker bees
If you resist us you will feel our sting
Surrender now before the swarm sets in

Protect the hive from enemies!
Protect the hive from enemies!
Follow the herd mentality!
Can we fight to save our souls?

March on, worker bees!
Know your enemy!

A pollination coming from the west,
And in a flash we will invade your nest
Supply of honey flowing bottomless
Play by our rules or you'll be powerless

Protect the hive from enemies!
Protect the hive from enemies!
Follow the herd mentality!
Can we fight to save our souls?^

And we'll march... along, with our blindfolds on
And we'll ride... the rails, with our pistols drawn
Can the Lord... above, forgive what we've done?
Can we fight to save our souls?


Can we fight to save our souls?
Will we die to save our home?

.

Underbart

Ja så är amn nästan på topp efter helgens bravader. Varit i blekinge och vilat upp sig men det tar också på krafterna o gå upp tidigt o lägga sig sent hela tiden. Thank god its monday.  Ska sova ända till sju imorgon tänkte jag, coz im worth it ;)

Såg den mest fantastiska och mest underhållande synen jag nånsin sett också i helgen som vägde upp regnet, blåsten, mina halft förfrusna tår o händer och genomblöta kängor o kläder. För när man höll på o somna där i tornet i det sista skjutljuset prasslade det plötsligt i buskarna. Och sådär tjugo meter ifrån kommer därfram en ganska orolig get med sina två kiddar; och de går rakt mot mig. Geten är mycket orolig och förstår att den där filuren i tornet inte är helt ofarlig, men en visdom som antagligen inte ärvts av hennes två små. Så fem-tio meter ifrån mig brister plötsligt kiddarna ut i lek där de hoppar, stångas och ösmesidigt jagar varandra och knuffar på sin stackars mor som försöker koncentrera sig på den konstiga filuren uppe i tornet och först efter en, vad jag uppfattade som, intensiv blick mot sina kära barn och ett snävt rop så slutade kiddarna leka och såg lite molkna ut medan de såg sig omkring utan att fatta något. Så medan geten försökte se hur stort hot jag var o försökte få min doft började kiddarna bita varandra i ryggarna och knuffas lite. Och jag tyckte mig nästan se o höra hur hon suckade och hade hon talat hade hon nog bett om ursäkt för dem. Iof hade det dels varit bra med lite kött i frysen, dels varit naturligt urval och ta en av kiddarna; å andra sidan hade jag fullt upp att inte brista ut i skratt.

Även om grannen sköt ena av kiddarna dagen efter så lever synen kvar i minnet. Oh lovely speschul deers.

Annars så går väl livet vidare. Blir väl o plugga som ett as i veckan och fixa lite inför resorna. Verkar som det ÄNTLIGEN drar ihop sig att åka till USA så jag äntligen kan bli färdig och bara fokusera på o skriva. Är mycket preliminärbokat i mitten av oktober, hoppas på tidigare, men men. Man får vara glad för det lilla. Så ska passa på och artbestämma alla larverna igen nästa vecka bara för att vara säker. Alla utom sådär 25 larver är färdigdessikerade och någorlunda bestämda. Eller för att citera Göran när jag rådfrågade honom om några konstiga larver med kontroversiella teckningar och spetsar. "Man kan inte veta säkert, men det är nog en Aeshna grandis". Nåja, får ju det på svart o vitt när DNAt ska blandas in; får jag ett resultat från varje individ så är alla grandis; får jag inte det så har jag failat mer än fail.

Menmen inte tänka på det nu, nu ska man bara försöka hitta BRA artiklar om heterozygoti som kanske till o med berör trollsländor o inte den där förbannade bananflugan hela tiden :P

Uschja imorgon är det med dags o bli fit for fight för australien. Dels har ajg ett par vandrarkängr som ska gås in så har en runda på några mil jag funderar på, men ska också roa mig på gymmet en snabbis eller i allafall en vecka. Gratis är gott^^ OCh att man får bada o simma gratis i en veckas tid är väl ganska underbart det med ^^

Nåja, now back to life. Imorgon blir det back t o life. Gräsklippning för halva slanten och sen röja igen och se om man kan kasta ut lite grejs på tradera, plugga, söka jobb... same old thing. :P
Underbart