Vad ska man böra med? Vad ska jag avsluta med?
Nu senaste tiden verkar det som om allt hunnit ifatt mig igen. De senaste veckorna har allt bara samlat upp sig. Omtenta, plugg, stress, ovälkommen gäst, krav från mig och andra, framtidsplaner, drömmar, mål.
Hur är det egentligen möjligt efter alla år och vara tillbaka i ruta ett? Varför har plötsligt fem år störtat tillbaka på mig? Varför försummar jag allting i min vardag? Varför känns det så här?
Var det nått jag gjorde fel? Var inte min läxa lärd?
Så nuförtiden känner jag bokstavligt hur jag förpestar och försummar omgivningen. Jag är trött. Jag är frustrerad. Och jag känner hur allt börjar rinna ur mina händer. Jag har knappt något grepp eller kontroll över något längre. Och jag är inget kontrollfreak, men mitt liv har alltid varit mitt och jag har alltid styrt stegen dit jag vill. Men jag vet inte längre. Det känns mer som om slumpen då människor stött i mig som gjort att jag kommit till denna främmande plats. Jag är plötsligt vilse. Jag ser så många vägar att jag inte kan urskilja min egen stig längre. Vad var det jag ville nu igen? Och det känns som om alla detaljer ur min dröm bara försvinner så det bara är en svag skugga. Vad var egentligen min dröm? Vad ville jag åstakomma här i livet?
Så nu tar jag en välbehövd paus denna helgen. Har varit i småland och inte öppnat en enda skolbok. Jag har druckit, jag har badat, jag har lekt, jag har umgåtts, jag har målat. I ett försök att strukturera upp mitt liv en aning har jag planerat in datum som jag inte ska rubba. Koön, Hasslö, Blekinge, Halmstad, Finland. Vänner, familj, lajv, jakt, fest, naturvandringar. Allt som jag vet att jag älskar. Och allt ska hinnas med i sommar så man blir utvilad till hösten.
Så nu är min helg i småland till ända. Jag känner mig piggare än vanligt och det känns bra att ägna hela nästa vecka åt att fixa klart rapporten. Det känns som om jag fått tillbaka det som krävs för att överleva en vecka.
Och det är så jag får leva nu. En sak i taget, en vecka i taget. Och helgen får man vila upp sig. Jag måste bara få tacka all underbara människor som jag har runt mig och som jag alltid varit och alltid kommer att vara en idiot för att jag aldrig säga det oftare till dem.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar