Ja. Efter bra dagar kommer några sämre dagar. Brukar ju vara så. Men varför är man lika oförberedd varje gång? Och innan folk börjar läsa så varnar jag för mitt ilskna morgonhumör som förtfarande spökar och en väldigt dålig inställning. Om du som läsare läser det här kommer det med all säkerhet få dig att bli illamåendes eller få dig att dra på läpparna. Det är 50/50.
Fixade det sista inför projektet med steffi o matilda. Sen vinkade man av steffi och de små liven till bussen innan det var dags för kartletar jakten.
Första hållplats. Järnvägsstationen. En värdelös karta över halmstad centrum. tack... I guess...
Andra hållplats. Ytterligare en kass karta över halmstad centrum. TACK...
Tredje hållplats. Fler kartor. Men fortfarande över centrum och alla centrala delar av skithålor i halsmtad. Och kartsatan skulle kosta 60 jävla spänn. Aldrig i hela livet skitaffär. Men tack för hjälpen tantjävel.
Så var det bara till o traska tillbaka mot järnvägen i en evighet i regnet/snö/haglet. Så kommer man äntligen fram till biluthyrningen. Men när man traskar in får man beskedet "Tyvärr, de är i laholm. De kommer om ungefär en timme. Men vi har automatkaffe som vi bjuder på." Nemen ja tack. Jag dricker gärna fem jävla koppar blaskkaffe i en timma utan att ha nått att titta på mer än bilblaskor och bilar. Tack. Så oerhört generöst av er.
Så hämtade man lånebilen till morgondagen, höll på o krocka i en korsning av en idiot som fått sitt körkort i ett flingpaket och gissat sig till att den gul-röda triangeln betyder "vassegod och kör ut till huvudleden och ignorera alla bilar." Så äntligen lyckas man blöt, hungrig och förbannad ta sig till högskoleparkeringen, betala parkeringen och sen traska hem igen.
Men gott folk det slutar inte där! Neeeheeejdå. Inte på lång väg.
För när man kommer hem så står den där obehagliga killen sen fyra dagar tillbaka och knackar på mitt fönster. Hungrig, blöt och förbannad som jag var kände jag att det fanns alltför många synonymer som kunde hänvisas till honom och alldeles för många djektiv som passade in. Så jag gick en omväg tills han gick och gick trött hem. I brevinkastat blev man välkommnad av meningslös reklam och ett brev från transportstyrelsen. Jaha, nämen okej. Ni vill att jag ska kasta ut tvåhundra spänn, få en kråka från läkaren så att ni inte drar in mitt körkort? Okej. Nej, nej det är ingen fara. Jag menar, det spelar ju ingen roll att jag är symptomfri och inte tagit nån medicin på tre år.
Och är det slut där gott folk? Nej! Nej, nej nej.
För nån vänlig själ i huset släppte in den obehagliga killen som kom tillbaka så han i stället kunde ringa på min dörr. Och plötsligt kände jag hur min hjärna höll på att sprängas av kunskap. Mest av adjektiv, synonymer och underliga sexistiska preferenser. Jag kan tala vanliga ord och få dem alla att låta som det vidrigaste skällsord. Så självfallet ignerarade jag honom med rädsla för min egna tunga.
Försöker bara ignorera allt det dåliga. Men det går ingen vidare. Jag är förbanand för det var länge sen. Så nu ska jag ha art-theraphy innan jag går o lägger mig. Ska ju till skolan 7 imorgon för att fixa det sista för exkursionen. Typ programmera gps, leta kartor, lassa bilen, försöka att inte skrika åt allt jag ser eller peta in fler underliga sexuella preferenser i slutet på meningarna.
Jag varnade er. För de 50 % som log. Dra åt skogen. Ni ler åt min olycka. Fan. Ni är ju precis som jag en vanlig dag. :P Skitpådig.
Fuck you you fucking fuck
Beware!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar