Uschja. Idag är det snart tre månader sen man kom hem från det fantastiska landet Australien och mer kännbart; tre månader sen jag hade pengar. Fuck this shit. RAWR. Ursäkta bitterheten o klagan, jag behöver bara verkligen skriva av mig allt, för börjar bli så trött på allt. Jag vet att det var värt det men den där irriterande rösten i bakhuvudet säger ju annat. Hade jag inte åkt hade jag inte haft det så här och mått så här i allafall. Å andra sidan hade jag väl inte haft någon energi o ta mig så här långt i arbetet som jag gjort nu. Wiho, alla 200 sekvenser på 1000 baspar är nu... damdamdam... alignade, trimmade och i ordning. Och CSN och arbetsförmedlingen förvägrar mig pengar så ja. Im fucked basicly. Tror inte jag hade gjort resan någonsin om jag inte gjorde den nu. Men... Den där irriterande rösten och hela j"*¤/ familjens röst. Jag kunde skippat resan, pluggat och kanske varit färdig med denna delen i januari i stället för nu, jobbat på äldreboendet som timvikarie som jag blev erbjuden. Och mått så dåligt att avgrunden inte ens är djup nog, men det verkar det bara vara jag som insett, så därför är man dum i huvudet som inte tog "chansen". Men känslorna styrde och jag åkte iväg, laddade humöret o batterierna. Vad som är rätt har jag ingen aning om längre. Jag önskar bara mer än allt att ha ett jobb. Någonstans långt bort från alla.
Det har ändå gått relativt bra, jag har glömt antalet jobb jag sökt, men har haft några intervjuer. MCdonalds, personlig assistent, äldreomsorgen, säljare, hemtjänsten, maxi och hoppas det blir fler. Så jobbigt och nu hänger man där i luften i ytterligare några veckor på svar. Fick säljjobbet men avtalen som stod i kontraktet var inte sanningen och kunde inte gå med i facket eftersom jag inte hade några pengar att gå med. Hurra, och nu blir det en överraskning om jag ens kommer få betalt för vad jag gjort. Så up yours. Och så mycket problem det där jobbet gav.
På utbildningen skulle vi ringa runt o hitta kunder o demonstrera maskinen kostnadsfritt (stod inte heller i kontraktet att man behövde fixa kunder själva, men ja). Så redan där skar det sig då jag försökte se om familjen kunde ge en hjälpande hand och därefter gick allt bara neråt. För o göra en lång historia kort så slutade allt med att familjen var i upplösningstillstånd bokstavligt talat. Alla tyckte jag var värdelös och aldrig kämpat för något i hela mitt liv medan mina föräldrar var orättvisa, blinda idioter. Det var bara de andra som var helt perfekta. Jag vet i framtiden att jag aldrig kommer be min familj om en enda tjänst någonsin igen, avsett vad det gällar. Jag klarar mig utmärkt själv från och med nu. Så ja, needless to say, allt har inte varit solsken och regnbågar sen man kom hem. Men lyckats o få mina föräldrar o inse lite hur jag tänkt och hur jag känner. Just nu så känns det exakt som när Sinus dog; alla har pratat om mig och om något men ingen har talat om något för mig. Jag trodde att min uppfostran att aldrig prata bakom någons rygg gällde alla, men just nu känns det som om bara jag fick den.
Så på många sätt var den där resan det mest oansvariga jag gjort i hela mitt liv och jag har hört det så många gånger nu att jag börjar tro på det och minnena från resan börjar bara fyllas av hur mycket pengar som gått åt. Men jag blir så förbannad över o höra allt dag in dag ut och påminnas om det i varje stund. Och jag önskar mer än någonsin att jag kunde förstå vad jag gjort som förolämpat dem så otroligt att de vänder ryggen åt mig och pratar bakom min rygg. Min så kallade familj. Mina föräldrar och min ena bror är de enda som pratar, så allt är väl inte riktigt förlorat men jag tänker inte för ens en sekund glömma allt vad de sagt. Min egen syster som jag själv sett upp till som stampat hela självkänslan i gruset och fått mig o känna mig skydig för något jag inte ens förstår själv vad jag gjort.
Men allt hade varit så mycket lättare med pengar. Jag hade kunnat göra så mycket mer för o ha nått o le åt i vardagen. Säljer bort mycket på tradera för o få in någon typ av inkomst och jag hoppas innerligt att jag får tillbaka på skatten, för ska jag betala något finns det inte en chans att göra det. Och kommer avlida om jag behöver be mina föräldrar om hjälp. Så i stället flyr jag fältet dit jag kan och där det är gratis. Så ska jag börja träna nu ihopp om att bli piggare och starkare. Fixat så jag har en lägre kostnad så håller tummarna att mna börjar må som människa snart.
Så förlåt att jag är lite bitter, men allting har bara gått i motsatt riktning vad jag vill. Jag har spenderat nästna två månader och försökt få svar från Göran och Jessica och först nu svarade Jessica och jag kan äntligen gå vidare med arbetet. Göran är skyldig mig 2500 kr för USA så bara jag kan få in dem blir allt liiite lugnare igen. Kan iaf ta lite mer korta svängar och hitta på saker mer än att fly fältet till biblioteket, gymmet eller utomhus. Då kan man fly längre och fly hela ljungby stad i stället och åka nånstans. Lånade pengar till bussen av mor o far så jag kunde hälsa på steff i förra helgen och kändes som om alla problem försvann om än för några timmar. Så riktigt roligt o träffas igen och prata och bara vara. Var skönt o faktist bara vara tillbaka i halmstad, det kändes tryggt på något vis.
Menmen den som lever får se. Nu har det varit vårdagjämning, snart sommartid så jag hoppas andra saker också går mot ljuset.
Det här var så bittert så apelsinskal och grapefrukt smakar socker. Ursäkte, men var skönt o bara lbi av med allt
Det har ändå gått relativt bra, jag har glömt antalet jobb jag sökt, men har haft några intervjuer. MCdonalds, personlig assistent, äldreomsorgen, säljare, hemtjänsten, maxi och hoppas det blir fler. Så jobbigt och nu hänger man där i luften i ytterligare några veckor på svar. Fick säljjobbet men avtalen som stod i kontraktet var inte sanningen och kunde inte gå med i facket eftersom jag inte hade några pengar att gå med. Hurra, och nu blir det en överraskning om jag ens kommer få betalt för vad jag gjort. Så up yours. Och så mycket problem det där jobbet gav.
På utbildningen skulle vi ringa runt o hitta kunder o demonstrera maskinen kostnadsfritt (stod inte heller i kontraktet att man behövde fixa kunder själva, men ja). Så redan där skar det sig då jag försökte se om familjen kunde ge en hjälpande hand och därefter gick allt bara neråt. För o göra en lång historia kort så slutade allt med att familjen var i upplösningstillstånd bokstavligt talat. Alla tyckte jag var värdelös och aldrig kämpat för något i hela mitt liv medan mina föräldrar var orättvisa, blinda idioter. Det var bara de andra som var helt perfekta. Jag vet i framtiden att jag aldrig kommer be min familj om en enda tjänst någonsin igen, avsett vad det gällar. Jag klarar mig utmärkt själv från och med nu. Så ja, needless to say, allt har inte varit solsken och regnbågar sen man kom hem. Men lyckats o få mina föräldrar o inse lite hur jag tänkt och hur jag känner. Just nu så känns det exakt som när Sinus dog; alla har pratat om mig och om något men ingen har talat om något för mig. Jag trodde att min uppfostran att aldrig prata bakom någons rygg gällde alla, men just nu känns det som om bara jag fick den.
Så på många sätt var den där resan det mest oansvariga jag gjort i hela mitt liv och jag har hört det så många gånger nu att jag börjar tro på det och minnena från resan börjar bara fyllas av hur mycket pengar som gått åt. Men jag blir så förbannad över o höra allt dag in dag ut och påminnas om det i varje stund. Och jag önskar mer än någonsin att jag kunde förstå vad jag gjort som förolämpat dem så otroligt att de vänder ryggen åt mig och pratar bakom min rygg. Min så kallade familj. Mina föräldrar och min ena bror är de enda som pratar, så allt är väl inte riktigt förlorat men jag tänker inte för ens en sekund glömma allt vad de sagt. Min egen syster som jag själv sett upp till som stampat hela självkänslan i gruset och fått mig o känna mig skydig för något jag inte ens förstår själv vad jag gjort.
Men allt hade varit så mycket lättare med pengar. Jag hade kunnat göra så mycket mer för o ha nått o le åt i vardagen. Säljer bort mycket på tradera för o få in någon typ av inkomst och jag hoppas innerligt att jag får tillbaka på skatten, för ska jag betala något finns det inte en chans att göra det. Och kommer avlida om jag behöver be mina föräldrar om hjälp. Så i stället flyr jag fältet dit jag kan och där det är gratis. Så ska jag börja träna nu ihopp om att bli piggare och starkare. Fixat så jag har en lägre kostnad så håller tummarna att mna börjar må som människa snart.
Så förlåt att jag är lite bitter, men allting har bara gått i motsatt riktning vad jag vill. Jag har spenderat nästna två månader och försökt få svar från Göran och Jessica och först nu svarade Jessica och jag kan äntligen gå vidare med arbetet. Göran är skyldig mig 2500 kr för USA så bara jag kan få in dem blir allt liiite lugnare igen. Kan iaf ta lite mer korta svängar och hitta på saker mer än att fly fältet till biblioteket, gymmet eller utomhus. Då kan man fly längre och fly hela ljungby stad i stället och åka nånstans. Lånade pengar till bussen av mor o far så jag kunde hälsa på steff i förra helgen och kändes som om alla problem försvann om än för några timmar. Så riktigt roligt o träffas igen och prata och bara vara. Var skönt o faktist bara vara tillbaka i halmstad, det kändes tryggt på något vis.
Menmen den som lever får se. Nu har det varit vårdagjämning, snart sommartid så jag hoppas andra saker också går mot ljuset.
Det här var så bittert så apelsinskal och grapefrukt smakar socker. Ursäkte, men var skönt o bara lbi av med allt
Många kramar! Om du tyckte att du gjorde rätt så gjorde du! Tänk ja får ingen sån mäjlighet. Angånde Göran om pengarna så hoppas ja du får tillbaka. För de fick inte jag... :/ skulle ha 1200...suger. Men vi får ses snart igen! Du får gärna bli längre denna gången.
SvaraRaderaSkit i vad din familj säger! Du gjorde helt rätt! Dessutom kommer du ju på massa intervjuer så det löser sig säkert. Vad kommer du att minnas om 10 år? Lite fattigdom eller en fantastisk upplevelse? Eller så tänker du såhär: Jag har varit hemma under hela den tiden och inte upplevt roliga saker och inte tjänat pengar och inte lyckats skriva nått på mitt arbete eftersom det bara ger mig ångest. Vem av oss har haft det bäst?
SvaraRadera