Bitter är väl bara första ordet. Min så kallade "tur" har ju bara fortsatt och när jag äntligen fått något o le åt har någon eller några noggrant stampat ner ansiktet och glädjen i gruset. Har haft några pirrande veckor och väntat svar från jobb men de flesta har inte ens hört av sig, andra har skickat ett mail med ett "tack, tjänsten är redan tillsatt". En av de som inte hört av sig ska jag göra ett sista försök imorgon, annars blir det väl o leva sommaren på vikariat av olika slag.
Så har vi bråkat med pro aqua igen (företaget som sålt mina föräldrar dammsugaren). Och helt plötsligt får jag gåshud av ilska för deras oförskämdhet, ignorans och dövhet. Framförallt de muntliga avtal som de lovat och sen rent av förnekat. Tacka gudarna för inspelningsfunktioner. Så nu, beroende vad konsumentsekreteraren säger på måndag, kanske man får uppleva en rättsprocess. Men så mycket energi det har tagit. Och sånt jävla liv, så är otroligt om man kan orka hålla hela vägen.
Och jag trodde verkligen att alla spytt ur sig allt över mig och att det var färdigt med förolämpningar och nedtryckningar, men uppenbarligen inte. Inte ens jobben jag sökt och söker är bra nog för syrran, utan jag ska i stället byta ner mig från det garanterade sommarjobbet jag har på hemtjänsten och söka ett annat. Inte bara för färre timmar och sämre lön, utan för e väldigt mycket kortare period än hemtjänsten erbjuder och med garanterat mer stress och antagligen sämre lön. Jag önskar jag kunde ge henne fingret och be henne hålla käft men nu är energin så låg och är så trött på att höra hur dålig och meningslöst mitt liv är att jag cyklade upp o lämnade mitt cv. Så om inte har jag den halvmil långa träningen och tacka henne för. Och har även kollat noggrannare om socialbidrag så jag kan flytta någonstans långt bort från familjen och behöver egentligen bara skicka in och sen försvinna samma dag.
Har försökt fylla vardagarna med saker men inte gått så bra; Görans och Jessicas brist på svar har gjort mig galen, men äntligen idag! Och både bra o dåliga nyheter. Uppenbarligen har mina prover fastnat i tullen och framtiden för dem är lite osäker. Å andra sidan svarade Göran och vi kanske ska träffas nästa vecka och diskutera saker vidare. Fattar verkligen inte statistikprogrammen Jessica föreslår jag ska använda. Och dels börjar datorn krascha en aning för att kapaciteten är nere av alla program. Men, men. Jag hoppas verkligen att jag kan redovisa i maj som han föreslog. Jag måste bara tyda mitt resultat bättre tills dess.
Bortsett från dagens alla motgångar har det ändå varit en fin dag och fick mycket kvalitetstid med min far. Vaknade runt åtta och fixade alla husbestyr och försökte förgäves med dammsugarskandalen. Sen fixade lite lunch till mig o farsan, åkte till tippen, köpte lite trä för jakttornen innan jag o min far avnjöt en kopp kaffe på ljugarbänken i solen medan katterna sprang omkring och jagade flugor. Så hjälptes vi åt o städa tvätta bilen och sen innan man visste ordet av var klockan fem o dags o fixa mat.
Så försöker väl vara positiv även allt, hade en fin dag med farsan även om världen försöker krossa mig. Försöker ha näsan ovan ytan så gott det går, men känns verkligen som att allt gick åt helvete så fort man lämnade Halmstad. Men det är bara o fortsätta kämpa och trampa vatten. Jag kanske kan få chansen och redovisa i maj så jag kan ta min examen innan höst som planerat. Sen bara försöka slicka alla sår och gömma sig någonstans i världen och börja om på nytt.
Inget har gått som planerat så varför planera överhuvudtaget? En dag i sänder är vad som gäller nu och jag ska försöka hålla mitt löfte om att ignorera och inte ta åt mig vad de säger. Men blir arg över att jag är så svag och trött, som ett löv i vinden som ändrar riktning vid minsta vindpust efter andras behag och tycke. Ena syrran är arg över att jag kommer neka till ett ja, bättre betalt jobb i timlön men ett jobb där jag på bara en månad förlorade meningen med livet och viljan. Andra syrran är arg för att jag inte sökt ett jobb hon tyckte jag kunde ta trots att jag redan hade ett garanterat bättre betalt och under längre period. Alla syskon är irriterade, arga och avundsjuka över att jag träffar mina föräldrar varje dag medan ingen inser hur desperat jag vill ha mitt eget och bara vara ensam.
Och mitt i står mina föräldrar och undrar vad de har gjort fel mot mig utan att inse att det inte är dem jag är arga på eller att det är något de gjort som sårat mig.
Så hurra för livet. Do you want some complications on that complication? Oh yes, Give me all! Om någon känner att de har ett överflöd av glädje eller tur så vet ni var jag finns :P
Ha det gött och jag hoppas att nästa gång jag skriver av mig inte är av bitterhet (igen) *suck*.
Så har vi bråkat med pro aqua igen (företaget som sålt mina föräldrar dammsugaren). Och helt plötsligt får jag gåshud av ilska för deras oförskämdhet, ignorans och dövhet. Framförallt de muntliga avtal som de lovat och sen rent av förnekat. Tacka gudarna för inspelningsfunktioner. Så nu, beroende vad konsumentsekreteraren säger på måndag, kanske man får uppleva en rättsprocess. Men så mycket energi det har tagit. Och sånt jävla liv, så är otroligt om man kan orka hålla hela vägen.
Och jag trodde verkligen att alla spytt ur sig allt över mig och att det var färdigt med förolämpningar och nedtryckningar, men uppenbarligen inte. Inte ens jobben jag sökt och söker är bra nog för syrran, utan jag ska i stället byta ner mig från det garanterade sommarjobbet jag har på hemtjänsten och söka ett annat. Inte bara för färre timmar och sämre lön, utan för e väldigt mycket kortare period än hemtjänsten erbjuder och med garanterat mer stress och antagligen sämre lön. Jag önskar jag kunde ge henne fingret och be henne hålla käft men nu är energin så låg och är så trött på att höra hur dålig och meningslöst mitt liv är att jag cyklade upp o lämnade mitt cv. Så om inte har jag den halvmil långa träningen och tacka henne för. Och har även kollat noggrannare om socialbidrag så jag kan flytta någonstans långt bort från familjen och behöver egentligen bara skicka in och sen försvinna samma dag.
Har försökt fylla vardagarna med saker men inte gått så bra; Görans och Jessicas brist på svar har gjort mig galen, men äntligen idag! Och både bra o dåliga nyheter. Uppenbarligen har mina prover fastnat i tullen och framtiden för dem är lite osäker. Å andra sidan svarade Göran och vi kanske ska träffas nästa vecka och diskutera saker vidare. Fattar verkligen inte statistikprogrammen Jessica föreslår jag ska använda. Och dels börjar datorn krascha en aning för att kapaciteten är nere av alla program. Men, men. Jag hoppas verkligen att jag kan redovisa i maj som han föreslog. Jag måste bara tyda mitt resultat bättre tills dess.
Bortsett från dagens alla motgångar har det ändå varit en fin dag och fick mycket kvalitetstid med min far. Vaknade runt åtta och fixade alla husbestyr och försökte förgäves med dammsugarskandalen. Sen fixade lite lunch till mig o farsan, åkte till tippen, köpte lite trä för jakttornen innan jag o min far avnjöt en kopp kaffe på ljugarbänken i solen medan katterna sprang omkring och jagade flugor. Så hjälptes vi åt o städa tvätta bilen och sen innan man visste ordet av var klockan fem o dags o fixa mat.
Så försöker väl vara positiv även allt, hade en fin dag med farsan även om världen försöker krossa mig. Försöker ha näsan ovan ytan så gott det går, men känns verkligen som att allt gick åt helvete så fort man lämnade Halmstad. Men det är bara o fortsätta kämpa och trampa vatten. Jag kanske kan få chansen och redovisa i maj så jag kan ta min examen innan höst som planerat. Sen bara försöka slicka alla sår och gömma sig någonstans i världen och börja om på nytt.
Inget har gått som planerat så varför planera överhuvudtaget? En dag i sänder är vad som gäller nu och jag ska försöka hålla mitt löfte om att ignorera och inte ta åt mig vad de säger. Men blir arg över att jag är så svag och trött, som ett löv i vinden som ändrar riktning vid minsta vindpust efter andras behag och tycke. Ena syrran är arg över att jag kommer neka till ett ja, bättre betalt jobb i timlön men ett jobb där jag på bara en månad förlorade meningen med livet och viljan. Andra syrran är arg för att jag inte sökt ett jobb hon tyckte jag kunde ta trots att jag redan hade ett garanterat bättre betalt och under längre period. Alla syskon är irriterade, arga och avundsjuka över att jag träffar mina föräldrar varje dag medan ingen inser hur desperat jag vill ha mitt eget och bara vara ensam.
Och mitt i står mina föräldrar och undrar vad de har gjort fel mot mig utan att inse att det inte är dem jag är arga på eller att det är något de gjort som sårat mig.
Så hurra för livet. Do you want some complications on that complication? Oh yes, Give me all! Om någon känner att de har ett överflöd av glädje eller tur så vet ni var jag finns :P
Ha det gött och jag hoppas att nästa gång jag skriver av mig inte är av bitterhet (igen) *suck*.
Tycker att det låter som om dina systrar behöver en rejäl portion av "Håll käften och sköt dina egna angelägenheter".
SvaraRaderaMen du verkar ju kunna välja mellan en massa jobb? Då kan det väl inte va så illa?
Jo, det är nog vad de flesta behöver. Gud vad jag saknar dig och alla. Jo, har haft turen när jag sökte alla jobb, men har tagit mig i kragen o ignorerat familjen och tatt det jobb jag helst vill ha och som är mest drägligt. Plus att det finns chans för fortsättning :P Men ja, mitt liv, ditt liv. En gräns som de flesta borde lära sig :P
Radera