Melankolia stad -Loke Nyberg

Melankolia stad -Loke Nyberg

Så var det med sommaren   

Och tjong då var det höst igen

Med samma gamla trötta attribut

Det är inget nytt att det blir höst

Men inte heller någon tröst

Att veta att man har mått såhär förut

Jag drar halsduken allt hårdare runtom min hesa halls

Tills jag plötsligt inser att jag knappt kan andas alls

Det är väl inte det att något gör mig ledsen

Det är väl mera det att inget gör mig glad

Var god tag plats på nedstämdhetsexpressen

Enkel resa emot Melankolia stad

Visst borde jag ta mig i kragen

Leva ut och fånga dagen

Festa till och prova bungie-jump

Vara här och nu och mitt i livet

Men själva initiativet

Sitter märkligt fast som i en kramp

Så jag tror det att blir jag och TVn även denna kväll

Det känns förövrigt ganska skevt att gråta i en karusell

Blir mest beklämd utav upplevelsestressen

Visst vill jag vara med om, men vet inte vad

Så här kommer jag med nedstämdhetsexpressen

I hundrafemtio knyck mot Melankolia stad

Du säger att tröttheten mitt hjärta rymmer

Ja just den typen av bekymmer

Lider många människor av idag

Men du har svårare för att beskriva

Vad som är det positiva

Med att det finns fler som mår som jag

För jag skiter i om jag är en av hundratusental

Det gör ju inte mindre ont bara för att smärtan är normal

Själva omtanken ökar bara pressen

Det smakar skuld om varje kopp med varm choklad

Man har en egen vagn på nedstämdhetsexpressen

Man åker ensam emot Melankolia stad

Du säger att du saknar mig

Jag saknar saknaden i sig

Hur vackert, hur fult allting var

Och när allting kommer ikring

Är ju allting bättre än ingenting

Men ingenting är allting jag har kvar

Nu känner jag hur tåget saktar av och stannar till

Och jag reser långsamt på mig, det är väl inte att jag vill

Men vi är framme vid den slutliga adressen

Dags att ta plats i skuggfigurernas parad

Ändhållplats för nedstämdhetsexpressen

Vi är framme i Melankolia stad

Här går jag genom gråa gränder

Över askbeströdda stränder

Tunga steg i stillastånden höst

Genom tjock och klibbig dimma

Var minut känns som en timma

När jag plötsligt minns det sista av din röst

Du sa det här är inget avsked för när du väl kommer dit

Ja då kommer du att minnas, du är bara på visit

Jag vet ditt hjärta är så tungt att det vill fly ditt bröst

Och just nu är det kanske ingen lindring eller tröst

Men jag finns kvar på andra sidan av processen

Och du ska återvända som du alltid gjort

Det går returresor med nedstämdhetsexpressen

Dom går stadigt, men inte lika fort

Dom går stadigt, men inte lika fort