Jul... redan?!

Oh shit vad tiden gått och går. Känns som om man bara hjälplöst dras med i någon ström där man ibland kan stanna upp för en kort sekund bara för att dras med våldsammare nästa sekund. Har inte haft några julkänslor sen vintern krossade mitt hjärta genom att förvandla det vita landskapet till ett grått blött och milt landskap igen. Sen så har man inte orkat/velat ha julen; julhandlade julklapparna till syskonbarnen på ullared för några veckor sedan sen är jag osäker vart tiden tagit vägen. Fixade mat och bak i fredags och sen kom brorsan från stockholm så blev det fullt ös medvetslös. Var på julbord hos madde o hennes famillj innan helgen avslutades hos honom. Och satan vad tiden går fort så fort han är i närheten. Uttrycket en timme är en minut stämmer inte; var timma är en sekund. Och ja helgen försvann och vipps var det ju julafton.

Fick medledande som alltid när jag fick höra han skulle vara ensam julafton så bjöd hem honom till galna familjen. Inte ens min syster hade något att invända mot honom. Och vem kan det? Men han är så... socialt kompetent att det är skrämmande ibland. Var ju lite smått oroliga tt familjen skulle skrämma bort honom men han tuktade till och med min bror. Så ja, vart vi står är väl inte lika tveksamt, ska träffa hans föräldrar i helgen så det börjar väl bli allvarligt. Skämt o sido, han är fullständigt underbar och han får mig ständigt att le och skratta så varför i allsindar skulle jag ens försöka hålla mig undan? Och inte för att gå in i alltför mycket oanständigheter men vi har mycket gemensamma preferenser och likheter i det mesta. Det är småtrist tajming, jag hade gärna väntat ett slag innan det började kännas så här jobbigt att vara ifrån varandra; men uppenbarligen hade jag inget val.

Och julen blev nog den bästa hitills; inga bråk, wi, han kom och förgyllde kvällen och maten var fantastic :)
Och i januari ska vi åka till göteborg på cradle of filth ihop :)