Living ze dream

Wonderful dream is coming true. I write in english mainly beacuse it's annoying when missing three small but rather important letters on the dashboard. But also beacause Im now better at expressing myself in english than swedish.

So Finally, after 150 miles I found free internet (still a smalanning and dont want to pay fucking 5 dollars for one hour internet). Awsomeness. Well Im in Australia: what more do you need to know?
I could tell you about the lovely bluemountains and three sisters and the katoomba city. Also I could tell you about the wildlife: flying foxes, koalas, kangaroos, wombats, platipous, dingos, snakes, lizards, spiders and insects etc etc. Or the turkoise cristall clear water or the quite painful jellyfishes. But i would rather show you pictures which I unfortunatly havent had time to upload yet. But just you wait until a couple of days. I will smear my living dreams in your faces ;)

It is just simply awsome so im sorry if I am a bit showoff.

Three weeks have already passed and Ive been in Sidney, the operahouse, harbour bridge, the botanical gardens in all cities, bondi and manly beach, bluemountains, katoomba, port macquire, coffs harbour, surfers paradise at the goldcoast, byron bay, brisbane and now hervey bay. Ive been visitng zoos, national parks, rainforests, steppes/bushlands, been kajaking on the pacific ocean and seen both sea turtles and dolphins, snorkeling and seen corals and fishes. Its just simply an awsome country but i start to feel a tiny bit homesick. Probebly end tomorrow when we visit frasier island for three wonderful days and if not then: then the day after we come home from frasier island when we will go to three days to white sunday islands and sailing and diving.

Most important I need it. Finally I feel that Im sleeping throught the whole night. I feel rested when I wake up at the mornings and I finally feel the will to do things beacuse I want to: not because I have to or someone is expecting me to. For the first time I feel I really want to get home to get a job and a appartment. I want to study and I feel that I accually can straighten out my life again. I finally feel what I want to do and what I dont want to do. \

I simply love life again and the people I am meeting and I didnt know that I was able to feel that kind of fluttering. All the other backpackers and the australians. Already Ive met ten guys that made my heart flutter a bit too much for a normal nathalie-day and also didnt hurt to watch. Do I need to say that half of them was red haired...? Ive met one indie-inspired man in port macquire whith dreads and he didn't hurt to look at: also he was some kind of biologist and also a man from brisbane who was burning for whales and had been working with the humpbackwhales for several years and acually also had a similar biology degree that I will get. A scottish guy (red haried "sight") that was just simply beutiful in body, soul and personality. To bad he was leaving same day we arrived so we only talked for a couple of hours. And one of the most funny guys Ive ever met who ive got a kiss on the cheek from just by giving him some advises on his clothing (alot of dresscodes unfurtunately to the bars and clubs). There was (im quite shamed :$) 3 irish mens (do i need to say red-haired?) that all caught my eye on the same party and since I couldnt get the mind clear enought I simply had some wine and tried my best to ignore them :s ...

Good what Ive forgotten feelings :S But it feels good to feel alive again: to acually do things i like and simply flipping of anybody that tells me to do someting I dont want. To be able to accually see and most of the time talk to people I think is purdy. Also now Im finally made up my mind and I am going to visit this boy in north/middle of sweden when I get back. Just to see what happens so I know that I've atleast gave it a try.

Now, i guess it is sleepy time. Tomorrow its time for frasier and I need to charge both batteries for camra and some energy for me. Tomorrow its going to be 36 degrees so Im embracing myself and reminding me to never ever complain about warm summers in sweden ever again. After the 50 degrees ni alice springs I will probebly die of hypothermia when I get back to Sweden. At least I will be freezing. All i long is for hjarteslaget so I finally can meet all friends again. Its gonna be rough with the 20 hours flight but I can do it. I will make it. The first day back in Sweden should be a pary day :)  

In and out!



 





 

Packa backpack

För att inleda enkelt och talande...  XD
Fyre dagar kvar. Sen sitter man där på tåget påväg till kastrup bort från kylan och mörkret. Bort från plugg, jobbångest och annat. Åh... kan knappt bärja mig!

Betalat två tredjedelar nu av kalaset nu; flygbiljetten, försäkringar, vaccinationer, greyhound pass, bluemountains, en veckas boende i Sidney och lite andra roliga utflykter.
Dock slår det mig plötsligt hur mycket jag lagt på kalaset i pengar. 13.500 för flygbiljetten, 1300 för vaccinationer, 500 för extra försäkring, 8200 för busspasset mellan Sidney o cairns, 1500 för boendet i sidney, 1000 för bluemountains, typ 2000 för dyken... and it keeps going and going... Eller ja. Det är ca 10 000 till för4 de sista turerna o boende/mat sen är resten bara rumlepengar :)

Men hur fantastiskt kan det inte vara? 7 veckor där man äntligen kan skåda drömlandet. Känns oredit när man tänker tillbaka på mellanstadie/högstadietiden där två små gräbber satt o drömde om en framtid där vi vandrade genom Australien. Och om sex dagar är vi där.  Behöver jag säga att jag är sisådär lagom pank när jag kommer hem men egentligen inte bryr mig? :P


Så nu är det bara o försöka packa logiskt. Ehm.
Ja. Eller rättare sagt klura ut vad man behöver och vad som kan stanna hemma så backpackerväskan blir så nimt det går :P
Också så bryter man ut i hjärtklappningar och breda flin o skratt. Jag kan ta mig faen inte bärja mig.

Var hos ellen och peppade lite idag och hittade två klänningar som jag ska låna mest för att de var snygga men också för att de var 100 gånger svalare än de jag har :s
Så i gengälld tar jag med lite strömdosor^^


Fantastic! :D Kommer till o med njuta på alla flygplatser under mellanlandningarna^^ Roligast ska nog bli hongkong :)

Men nehe. Nu så är det också så att det är lilla julafton imorgon med uppesittarkväll. Kan må hända att amn är ovetande miljonär och inte behöver bry sig om pengarna?! I wish!
Ska bli trevligt o tacka av familjen under dessa dagar; så får vi alla en paus.

Så har du tråkigt ska ajg försöka vara duktig o uppdater min resedagbok där ajg har tillträde till internet^^

http://www.resdagboken.se/m/matyren/dromresan-till-australien-440535/

Mohahaha, god jul. Tror det blir ett sista inlägg i Sverige; annars; gott nytt år! :)





 

They're coming to take me away, ha-haaa

Återupptäckte en av de mest psykadeliska låtar jag nånsin hört och ja... jag hatar lite att man har den på huvudet där man går o nynnar i biblioteket... XD

Blä o usch. Sitter och försöker få några sekvenser rätt medan man väntar på svar från göran o jessica om hur vi ska gå vidare. Så bara o försöka fixa till sekvenserna, skriva och allmänt peppa för resan. Mindre än två veckor kvar... Oh... Mygod. Jag ska verkligen dit.
Så ska vi boka majoriteten av allt nu i veckan; ellen hittade ett paketpris med buss från sidney till cairns samt fraiser island, white sunday island, kanottur för o se delfiner och snorkeltur(och dyk) vid bärriärrevet. Så blir det väl tangarian zoo o blue moúntains i sidney att börja med ^^
A
W
S
O
M
E
N
E
S
S

Så stavar jag till resan. Hoho,hihi,haha^^ Allt vi kommer se och allt vi kommer göra. Kan aldirg få nog ens o tänka på det.

Stressat och dant så nu i jultiderna känner man sig lite halvgalen i all stress och upphetsning. Och vad hittade jag för låt om inte en "they coming t take me away haa-haa". Finns det någon låt som inte passar in bättre på exhalteringshumöret? XD

Enjoy o beware för er som inte vet vilken den är^^ (den fasnar på huvudet kvickare än kvickt)
hoho, hihi, haha! :)


http://www.youtube.com/watch?v=hnzHtm1jhL4

They're Coming to Take Me Away, Ha-Haaa

from: Dr. Demento's Delights

Remember when you ran away and I got on my knees and begged you not to
leave because I'd go berserk?? Well...
You left me anyhow and then the days got worse and worse and now you see
I've gone completely out of my mind.. And..

They're coming to take me away, ha-haaa!!
They're coming to take me away, ho-ho, hee-hee, ha-haaa
To the funny farm. Where life is beautiful all the time and I'll be
happy to see those nice young men in their clean white coats and they're
coming to take me away, ha-haaa!!!!!

You thought it was a joke and so you laughed, you laughed when I had said
that loosing you would make me flip my lid.. RIGHT???
I know you laughed, I heard you laugh, you laughed you laughed and
laughed and then you left, but now you know I'm utterly mad... And..

They're coming to take me away, ha-haaa,
They're coming to take me away, ho-ho, hee-hee, ha-haaa.
To the happy home. With trees and flowers and chirping birds and basket
weavers who sit and smile and twiddle their thumbs and toes and they're
coming to take me away, ha-haaa!!!

I cooked your food, I cleaned your house, and this is how you pay me back
for all my kind unselfish loving deeds.. Huh??
Well you just wait, they'll find you yet and when they do they'll put you
in the ASPCA, you mangy mutt!!! And...

They're coming to take me away, ha-haaa.
They're coming to take me away, ho-ho, hee-hee, ha-haaa.
To the funny farm, where life is beautiful all the time and I'll be happy
to see those nice young men in their clean white coats and they're coming
to take me away, ha-haaa!!!
To the happy home, with trees and flowers and chirping birds and basket
weavers who sit and smile and twiddle their thumbs and toes and they're
coming to take me away, ha-haa!!!
To the funny farm, where life is beautiful all the time... (fade out)

Hey, buddy!
Yes officer..
You a head?
No, but I'm catching up, ha ha ha....

Australien, Australien...

Uschja nu är det redan advent. Advent och mindre än fyra veckor till vi äntligen åker och kan få glömma Sverige ett slag. Men ska ju faktist vara färdig med arbetet också tills dess. Väntar för nuvarnade svar på om primrarna till sekvenserna är beställda o kan vara på skolan till nästa vecka. Så kötta och köra om ett femtiotal sekvenser på en ny gel och förhoppningsvis få fler o funka så mitt fyllogenetiska träd inte ser så knäppt ut som det gör.

Nåja, storestorebror kommer imorgon med brorsonen så då blir det väl bus på schemat. Eller ja; så mycket man kan tänkas hinna med i allt. Har några artiklar jag har en egen deadline på o få färdigläsna och inskrivna i arbetet tills onsdag.

Var på ullared igår med ellen o det var andra o sista gången i mitt liv. Aldrig mer. Så billiga kläder är där ändå inte så det är värt att. Köpte i allafall upp några flaskor solskyddsmedel och annat bra-o-ha inför resan, men nu kan jag stolt säga att jag har allting. Solskyddsmedel för kropp, ansikte o läppar, kläder som jag inte kommer dö av värmeslag i samt hygienprylar. Nu väntar man bara att få äntligen packa o ge sig av. 30 grader värme, bad, sol och gott sällskap. Slippa ifrån bråket hela tiden. Så när man kommer hem har man laddat batterierna lite och är redo för jobb.

Vi ska boka lite mer resemål nu nästa vecka o de utflykter vi vet ungefär. Så fantastisk men fucking vad dyrt allt kul måste vara. Håller min budjet rätt bra ändå, verkar som jag kommer överskrida den men max en eller två tusingar som mina fantastiska föräldrar sagt jag kan få låna i såna fall. Med alla turer, resor och boende (undantagsvis två veckor) kommer kalaset gå på 18 000. Så plus två veckors boende nånstans nångång med mat o utifall nån tur nånstans till... Förhoppningsvis inte över 25. Där är min budget o över det går helt enkelt inte. Så kommer man hem med nollat konto, nollade fonder o aktier men med det fetaste leendet någonsin.

Memen, borde inte vara några problem för mig o spara in lite varstans. Säljer på tradera allt jag kan få ut nått av värde för medan jag nu inte ska handla nånting mer. Har nu allt. Det lilla som saknas får inhandlas påvägen. Men nu, tillbaka till skriveriet och hålla drömmarna om australien i schack.

En dag i livet :P

Bläää... Kämpar på med examensarbetet fruktansvärt långsamt så en snigel hade sprungit om mig fem gånger innan jag ens öppnat rätt program. Fyllt datorn två gånger nu med program jag egentligen inte förstår. Alltifrån genious, bioedit, arlequin, hapstar... Ett program för att aligna, ett program för o trimma sekvenserna, ett program för att omvandla informationen till siffror som ska matas in i ett annat program som äntligen ska ge mig ett resultat. Eller rättare sagt en fingervisning; så får ANOVAN visa om det är sant eller inte. Men usch. Har snart tagit nio månader med allt.
Tacksam över att en männsika på högskolan faktist svarar på mina hjälplösa mail som ingen av handledarna svarar på. Kanske, kanske, kanske hinner jag färdigt med allt innan jag åker till australien! sex veckor come on! Har mina 98 rena klippta sekvenser; de ska bara omvandlas, petas in i olika program o sen... drumdrumdrumdrum... Finito! Eller ja. Typ så.


Uschja, Plugg. Pengar. Jobb. Livet. Suck. Har bestämt mig för o kasta de där femhundra på ett gym/badkort i stan mest för att det är enda som lyckas slita ut mig ur hemmet längre stunder. Och guuud vad jag saknar min lägenhet. Eller bara ett enda rum i detta hus som jag faktist kan få kalla mitt och få vara ifred i. Jag älskar min familj mer än någonsin; men att aldrig kunna sitta en enda timme ostörd någonstans börjar göra mig bitter. Far eller mor behöver hjälp med något varje dag och har inget emot o hjälpa dem, men måste sitta på bibblan där de saknar internet bara för att kunna sitta o koncentrera sig ostört. Dels har vi lagt tre dagar på köket för o försöka få det färdigt (utan att lyckas), far vill ha hjälp med både byta däck, köra till tippen, handla och spika/skruva socklarna och listerna imorgon plus att mor vill att vi ska ut i skogen och plocka lite vitmossa. Jättekul o hålla igång (utan ironi, det är ganska kul o spika o påta runt) men jag måste måste verkligen få plugga. Så liksom
de flesta dagar om jag ska få något gjort får man väl gå upp sex för o hinna plugga färdigt tills far kommer hem innan vi ska börja med allt. Så trött på o ha dåligt samvete för o sitta o plugga och att säga nej när de ber om hjälp känns otänkbart. Catch22.

Katterna gör mig förbannad o stressad och varje dag höra på tjaffs efter tjaffs efter tjaffs. Han bråkar med henne, hon bråkar med honom. Och runt, runt, runt. Katterna är stressade och kommer må så mycket bättre om de bara får gå ut men ingen lyssnar och de hålls inne. Sen att de klättrar överallt, har sönder saker och är jobbiga katter är en annan femma som bara jag och far verkar ha problem att stå ut med.

Dessutom det eviga att man ska alltid ta parti "vad tycker du?" "Tycker inte du det". Åt helvete med
allt. Orkar inte stå i mitten o lyssna på "hon sa" "han sa" eller "han borde verkligen". Gah, sköt era liv och sluta bry er om andras så ska ni se att ni blir så mycket lyckligare. Eller kanske bara jag.
Har allvarligt funderat på o ta ett lån på banken för att kunna flytta härifrån men samtidigt är det bara sex veckor till jag äntligen kan få släppa allt. Bara jag o Ellinor i Australien i sju härliga veckor.

Så får väl bita ihop och inte försöka vara alltför bitter tills dess. Ska försöka peppa mig o orka med allt. Plugget, träningen, jobbsökandet, lägenhetssökandet och typ livet. Sökt jobb inom lagarbete, matbutiker och dyl men likförbannat är det omsorgsjobb som dyker upp. Ger det till efter Australien men är det det enda som dyker upp so be it. Pengar är pengar. Och jag är i ett fruktansvärt stort behov av det. Så pass att jag är beredd o må dåligt bara för att få pengar. Nått jobb måste dyka upp under tiden man är där i allafall. Annars tror ajg att helvetet är på jorden.
Hoppas ändå jag får tillbaka bra i form av annat av mitt nya gymkort. Jag måste palla med ryggen o axlarna i Australien. Det får helt enkelt inte bli ett bakslag. Värmen å andra sidan är väl med ett litet bakslag men det får jag väl helt enkelt klara av.

Innan allt blir lite bittert så har jag dagens pepplåt som ljöd när jag trimmade mina sista sekvenser. Och imorgon kan jag förhoppningsvis köra in det i nästa datorprogram o börja utläsa något resultat av något slag i allafall.


En dag i livet
Idag såg jag två pensionärer stå o hångla med varann. En kvinna utan skuld o en prestigebefriad man
En hipster gav bort komplimanger utan ironi o en treåring som visade sin mamma empati
O en dörrvakt sa idag får faktist alla komma in, det är gratis. O en bankman stod o fnittra o sa tänk vad man blir glad av att va kär

Jag såg en skådis ifrån Stockholm som var lyckligt monogam. En Sverigedemokrat som såg sig själv i en imam. En präst som medgav att han var jävligt lack på gud. En krigare som grät när han sa ja till sin brud. En stekare som sa det duger gott med lite sill o en potatis. Jag såg en emo o en goth som sa att livet är förträffligt som det är

Nästan som om världen vore lycklig. Lycklig
En dag i livet togs inget för givet
Lycklig. Lycklig. Lyckliga levande värld

Jag såg en tonårskille utan omsvep omfamna sin mor. En Stureplans-blondin som gick i avslappnade skor. En skuldmedveten domare, en barfota polis. En tjuv stod o sålde poesi till extrapris. Det var som denna dag var skapad av fyrverkerier, fantasier. Denna dag såg jag en värld som var föränderlig, förtrollad, underbar

Ni tror väl jag var nyförälskad, eller rentav frälst. Men tro mig när jag säger det var vilken dag som helst. Har så lätt för att förenkla både främling o bekant. Väljer lätt det enkla fast det inte ens är sant. Men idag såg jag min omvärld o mig själv i mer än kategorier. Denna dag kunde jag se varenda människa jag mötte som den var

Nästan som att världen vore lycklig. Lycklig
En dag i livet tas inget för givet
Lycklig. Lycklig
Lyckliga levande värld



 

stresseli stress

... Suck. Hemma i Sverige o jetlaggen har precis försvunnit.  Proverna har det väl varit lite mer fel med än vad jag någonsin trott. Mitt slit i blod o anletes svett och man blir nervös när företaget macrogen som ska sekvensiera allt måste köra det en tredje gång för att få ett resultat.
Håller på och har alignat de tre första proverna med relativt gott resultat utan allför många okända nukleotider. Så för o vara andra gången i mitt liv ger jag mig själv godkänt.

Förhoppningsvis får jag de två andra setten av prover på måndag så hade väl varit ultimat o hinna färdigt med dessa 96 innan måndag men... Ja... Det har tagit mig sisådär två timmar för tre o halvt prover så optimissmen är en aning krossad.

Så drar det ihop sig till Australien också med stormsteg. typ sju veckor kvar innan vi åker bort till  sex veckor i paradiset med dykning, snorkling, fest och sightseeing. MEn usch så mycket kvar o fixa; har än inte fått fatt i ett regnskydd till väskan, fixat visumet, reseförsäkringen, bytt pengar eller bokat tid för sista vaccinationen. :P¨Men allt görs på måndag när jag blivit less på o läsa all sekvensiering under någon tidpunkt på dagen.

Det mest roliga är väl att ha nån som drar ut mig om dagarna så man inte blir instängd med 24 timmar framför datorn. Och nu blir det väl o se om man hittar ett bra gym i stan för ett bra pris för o komma i ordentlig form inför Australien; träna både rygg och axlar så man orkar asa runt på väskan.

Men men. Nu tillbaka till o tolka alla sekvenser igen. Pausen är officiellt härmed slut.


 

Så liten man är

Hejeda mig. Att ett rödjus i fjärran kan bringa sådan lycka. Idag fick vi äntligen tillbaka strömmen och vattnet och internet. Och VÄRMEN! :) Woho. Will o Aron har varit änglar oc har sovit hos dem och fått mer än vad jag förtjänar. Hujeda mig; det där vill jag inte vara med om igen. Det var spännande fram tills träd o grenar började falla. Och när jag frågade när allt skulle vara över så skrattade carina och sa att det inte börjat än; det var tre timmar innan stormen verkligen nådde sin kulmen...

Uschja, så liten man kände sig. Det var längesen jag var så här rädd.
Ett litet döende fladdrande stearinljus i ett rum som dånar av vind, åska, fallande grenar, träd o takpannor. Och i fjärran och ibland bara kvarter ifrån,de grön-blå explosionerna från generatorerna. Även om huset vid första åsyn verkade rubust så var jag säker på att någon del av huset skulle rasa så som det gungade fram o tillbaka som en båt i storm. Någon porslinssak och ljusstakar ramlade ner ifrån byrårna i de värsta vindbyarna. Och rutorna skallrade så jag trodde de skulle explodera. Men huset var relativt oskatt; några takpannor hade lossnat och bakdörrens fäste slåtts sönder. Grannen hade inte riktigt smama tur. En gren som likväl kunnat kallas ett träd (den var
minst lika tjock som hela jag)hade brutits av från lönnträdet och landet vid/över deras altan. Och längre ner på gatan hänge elledningarna ner över hus, gata och trottoar.

EN bil hade stått för nära parkerad ett träd o fått taket intryckt. Men vi hade inte så mycket översvä'mmningsskador i detta området. Men Will och några andra kompisar och ajg tog en åktur och såg på skadorna. Jeeezuz. Folk tömde sina genomdränkta källare, försökte täcka över sina spräckta fönster eller hål i väggarna, sågade itu de nedfallna träden över ledningar, hus, trädgårdar eller sopade upp spillror av takpannor, staket, isolering, trä och skräp. Sen när vi hade vägarna förbi stranden såg vi en bil begravd i sand vid en korsning. Också de totalförstörda pirarna där bara cementpelarna återstod.

Man är inte alltför stor i mitten av en orkan. Och absolut inte efter. Jag har svårt o sörja de döda i evakueringsområdena; de blev tillsagda att lämna sina hem och komma till säker mark där de skulle få mat, dryck o tak över huvudet. Också de som av någon besynnerlig anledning fick för sig att det var en jättebra idé att gå ut mitt i orkanen och fick träd i skallen, vadade ut i vattnet där elledningarna fallit ner i osv. Men för alla andra och för alla skador.
Man är inte så stor i mitten av en orkan och det ska bli skönt att få komma hem till Sverige igen