Jag tror...

Det kan vara farligt att gå igenom gamla kort ibland. Hittade det farliga albumet med mina två änglar och gjorde att många timmar försvann och gav mig inspiration och göra färdig den dikt jag tänkt göra färdig så länge. Så kritik eller inte kritik. Det bryr jag mig inte om; detta är till er Sinus och Felix

 

 

 

 

Jag tror inte på spöken, jag tror inte på troll

Hur länge det varit så spelar ingen roll

Jag tror inte på ödet, jag tror inte på tur

Inte heller på dagens politik eller censur

 

Jag tror inte på vapen eller styrkan i hand

Inte heller på kärlek till annan eller hemland

Tror inte på framtid eller det förflutna

Tror inte på löften som förblir brutna

 

Jag tror inte på rättvisa; jag tror inte på fel

Tror inte heller på pengar eller ägodel

Jag tror inte på teknologi eller nyheter

Inte heller på  fängelser eller friheter

 

Jag tror inte på kön; man eller kvinna

Inte heller på att förlora eller att vinna

Jag tror inte på straight, trans, bi eller gay

Tror inte på dig, tror inte heller på mig

 

Jag tror på tomheten, jag tror på döden

Slutgiltig beseglar den alla våras öden

Gammal och ung; fattig och rik

Allas maskätna kropp i förfall är sig lik

 

Jag tror på masken, myllan och förfall

Tror på något gott för varje dödsfall

En mindre i världen, ett lidande mindre

Uppslukad av jorden men förevigt fast i det inre

 

Jag tror på den döda, stela, kalla kropp

Tror på skalet som bryts ner under årens lopp

 Där själen kan bryta sig ur från sin forna gestalt

Och bli allt och alla; allting här och allt överallt

 

Jag tror på godheten i det som försvunnit

Tror aldrig på att sorgen helt har övervunnit

Ni vackra två som är med mig i hjärtat varje dag o natt

Ni två änglar som förr bara var en katt

 

 

 

 

 

Hurra för livet...

Bitter är väl bara första ordet. Min så kallade "tur" har ju bara fortsatt och när jag äntligen fått något o le åt har någon eller några noggrant stampat ner ansiktet och glädjen i gruset. Har haft några pirrande veckor och väntat svar från jobb men de flesta har inte ens hört av sig, andra har skickat ett mail med ett "tack, tjänsten är redan tillsatt". En av de som inte hört av sig ska jag göra ett sista försök imorgon, annars blir det väl o leva sommaren på vikariat av olika slag.

Så har vi bråkat med pro aqua igen (företaget som sålt mina föräldrar dammsugaren). Och helt plötsligt får jag gåshud av ilska för deras oförskämdhet, ignorans och dövhet. Framförallt de muntliga avtal som de lovat och sen rent av förnekat. Tacka gudarna för inspelningsfunktioner. Så nu, beroende vad konsumentsekreteraren säger på måndag, kanske man får uppleva en rättsprocess. Men så mycket energi det har tagit. Och sånt jävla liv, så är otroligt om man kan orka hålla hela vägen.

Och jag trodde verkligen att alla spytt ur sig allt över mig och att det var färdigt med förolämpningar och nedtryckningar, men uppenbarligen inte. Inte ens jobben jag sökt och söker är bra nog för syrran, utan jag ska i stället byta ner mig från det garanterade sommarjobbet jag har på hemtjänsten och söka ett annat. Inte bara för färre timmar och sämre lön, utan för e väldigt mycket kortare period än hemtjänsten erbjuder och med garanterat mer stress och antagligen sämre lön. Jag önskar jag kunde ge henne fingret och be henne hålla käft men nu är energin så låg och är så trött på att höra hur dålig och meningslöst mitt liv är att jag cyklade upp o lämnade mitt cv. Så om inte har jag den halvmil långa träningen och tacka henne för. Och har även kollat noggrannare om socialbidrag så jag kan flytta någonstans långt bort från familjen och behöver egentligen bara skicka in och sen försvinna samma dag.

Har försökt fylla vardagarna med saker men inte gått så bra; Görans och Jessicas brist på svar har gjort mig galen, men äntligen idag! Och både bra o dåliga nyheter. Uppenbarligen har mina prover fastnat i tullen och framtiden för dem är lite osäker. Å andra sidan svarade Göran och vi kanske ska träffas nästa vecka och diskutera saker vidare. Fattar verkligen inte statistikprogrammen Jessica föreslår jag ska använda. Och dels börjar datorn krascha en aning för att kapaciteten är nere av alla program. Men, men. Jag hoppas verkligen att jag kan redovisa i maj som han föreslog. Jag måste bara tyda mitt resultat bättre tills dess.    

Bortsett från dagens alla motgångar har det ändå varit en fin dag och fick mycket kvalitetstid med min far. Vaknade runt åtta och fixade alla husbestyr och försökte förgäves med dammsugarskandalen. Sen fixade lite lunch till mig o farsan, åkte till tippen, köpte lite trä för jakttornen innan jag o min far avnjöt en kopp kaffe på ljugarbänken i solen medan katterna sprang omkring och jagade flugor. Så hjälptes vi åt o städa tvätta bilen och sen innan man visste ordet av var klockan fem o dags o fixa mat.

Så försöker väl vara positiv även allt, hade en fin dag med farsan även om världen försöker krossa mig. Försöker ha näsan ovan ytan så gott det går, men känns verkligen som att allt gick åt helvete så fort man lämnade Halmstad. Men det är bara o fortsätta kämpa och trampa vatten. Jag kanske kan få chansen och redovisa i maj så jag kan ta min examen innan höst som planerat. Sen bara försöka slicka alla sår och gömma sig någonstans i världen och börja om på nytt.

Inget har gått som planerat så varför planera överhuvudtaget? En dag i sänder är vad som gäller nu och jag ska försöka hålla mitt löfte om att ignorera och inte ta åt mig vad de säger. Men blir arg över att jag är så svag och trött, som ett löv i vinden som ändrar riktning vid minsta vindpust efter andras behag och tycke. Ena syrran är arg över att jag kommer neka till ett ja, bättre betalt jobb i timlön men ett jobb där jag på bara en månad förlorade meningen med livet och viljan. Andra syrran är arg för att jag inte sökt ett jobb hon tyckte jag kunde ta trots att jag redan hade ett garanterat bättre betalt och under längre period. Alla syskon är irriterade, arga och avundsjuka över att jag träffar mina föräldrar varje dag medan ingen inser hur desperat jag vill ha mitt eget och bara vara ensam.
Och mitt i står mina föräldrar och undrar vad de har gjort fel mot mig utan att inse att det inte är dem jag är arga på eller att det är något de gjort som sårat mig.

Så hurra för livet. Do you want some complications on that complication? Oh yes, Give me all! Om någon känner att de har ett överflöd av glädje eller tur så vet ni var jag finns :P

Ha det gött och jag hoppas att nästa gång jag skriver av mig inte är av bitterhet (igen) *suck*.

   

När man är fattig börjar man inse

Uschja. Idag är det snart tre månader sen man kom hem från det fantastiska landet Australien och mer kännbart; tre månader sen jag hade pengar. Fuck this shit. RAWR. Ursäkta bitterheten o klagan, jag behöver bara verkligen skriva av mig allt, för börjar bli så trött på allt. Jag vet att det var värt det men den där irriterande rösten i bakhuvudet säger ju annat. Hade jag inte åkt hade jag inte haft det så här och mått så här i allafall. Å andra sidan hade jag väl inte haft någon energi o ta mig så här långt i arbetet som jag gjort nu. Wiho, alla 200 sekvenser på 1000 baspar är nu... damdamdam... alignade, trimmade och i ordning. Och CSN och arbetsförmedlingen förvägrar mig pengar så ja. Im fucked basicly. Tror inte jag hade gjort resan någonsin om jag inte gjorde den nu. Men... Den där irriterande rösten och hela j"*¤/ familjens röst. Jag kunde skippat resan, pluggat och kanske varit färdig med denna delen i januari i stället för nu, jobbat på äldreboendet som timvikarie som jag blev erbjuden. Och mått så dåligt att avgrunden inte ens är djup nog, men det verkar det bara vara jag som insett, så därför är man dum i huvudet som inte tog "chansen". Men känslorna styrde och jag åkte iväg, laddade humöret o batterierna. Vad som är rätt har jag ingen aning om längre. Jag önskar bara mer än allt att ha ett jobb. Någonstans långt bort från alla.

Det har ändå gått relativt bra, jag har glömt antalet jobb jag sökt, men har haft några intervjuer. MCdonalds, personlig assistent, äldreomsorgen, säljare, hemtjänsten, maxi och hoppas det blir fler. Så jobbigt och nu hänger man där i luften i ytterligare några veckor på svar. Fick säljjobbet men avtalen som stod i kontraktet var inte sanningen och kunde inte gå med i facket eftersom jag inte hade några pengar att gå med. Hurra, och nu blir det en överraskning om jag ens kommer få betalt för vad jag gjort. Så up yours. Och så mycket problem det där jobbet gav.

På utbildningen skulle vi ringa runt o hitta kunder o demonstrera maskinen kostnadsfritt (stod inte heller i kontraktet att man behövde fixa kunder själva, men ja). Så redan där skar det sig då jag försökte se om familjen kunde ge en hjälpande hand och därefter gick allt bara neråt. För o göra en lång historia kort så slutade allt med att familjen var i upplösningstillstånd bokstavligt talat. Alla tyckte jag var värdelös och aldrig kämpat för något i hela mitt liv medan mina föräldrar var orättvisa, blinda idioter. Det var bara de andra som var helt perfekta. Jag vet i framtiden att jag aldrig kommer be min familj om en enda tjänst någonsin igen, avsett vad det gällar. Jag klarar mig utmärkt själv från och med nu. Så ja, needless to say, allt har inte varit solsken och regnbågar sen man kom hem. Men lyckats o få mina föräldrar o inse lite hur jag tänkt och hur jag känner. Just nu så känns det exakt som när Sinus dog; alla har pratat om mig och om något men ingen har talat om något för mig. Jag trodde att min uppfostran att aldrig prata bakom någons rygg gällde alla, men just nu känns det som om bara jag fick den.   

Så på många sätt var den där resan det mest oansvariga jag gjort i hela mitt liv och jag har hört det så många gånger nu att jag börjar tro på det och minnena från resan börjar bara fyllas av hur mycket pengar som gått åt. Men jag blir så förbannad över o höra allt dag in dag ut och påminnas om det i varje stund. Och jag önskar mer än någonsin att jag kunde förstå vad jag gjort som förolämpat dem så otroligt att de vänder ryggen åt mig och pratar bakom min rygg. Min så kallade familj. Mina föräldrar och min ena bror är de enda som pratar, så allt är väl inte riktigt förlorat men jag tänker inte för ens en sekund glömma allt vad de sagt. Min egen syster som jag själv sett upp till som stampat hela självkänslan i gruset och fått mig o känna mig skydig för något jag inte ens förstår själv vad jag gjort. 

Men allt hade varit så mycket lättare med pengar. Jag hade kunnat göra så mycket mer för o ha nått o le åt i vardagen. Säljer bort mycket på tradera för o få in någon typ av inkomst och jag hoppas innerligt att jag får tillbaka på skatten, för ska jag betala något finns det inte en chans att göra det. Och kommer avlida om jag behöver be mina föräldrar om hjälp. Så i stället flyr jag fältet dit jag kan och där det är gratis. Så ska jag börja träna nu ihopp om att bli piggare och starkare. Fixat så jag har en lägre kostnad så håller tummarna att mna börjar må som människa snart.  

Så förlåt att jag är lite bitter, men allting har bara gått i motsatt riktning vad jag vill. Jag har spenderat nästna två månader och försökt få svar från Göran och Jessica och först nu svarade Jessica och jag kan äntligen gå vidare med arbetet. Göran är skyldig mig 2500 kr för USA så bara jag kan få in dem blir allt liiite lugnare igen. Kan iaf ta lite mer korta svängar och hitta på saker mer än att fly fältet till biblioteket, gymmet eller utomhus. Då kan man fly längre och fly hela ljungby stad i stället och åka nånstans. Lånade pengar till bussen av mor o far så jag kunde hälsa på steff i förra helgen och kändes som om alla problem försvann om än för några timmar. Så riktigt roligt o träffas igen och prata och bara vara. Var skönt o faktist bara vara tillbaka i halmstad, det kändes tryggt på något vis.

Menmen den som lever får se. Nu har det varit vårdagjämning, snart sommartid så jag hoppas andra saker också går mot ljuset.

Det här var så bittert så apelsinskal och grapefrukt smakar socker. Ursäkte, men var skönt o bara lbi av med allt
 




     

The mirrors truth - in flames

This spectacle, our collapse
It's not a false alarm
The ashes settle in

I guess, we are the insane
As we ignore the mirror's truth

Should I join the feast?
Should I acknowledge the leash?
A future in captivity
I'm not who I'm supposed to be

Without even trying
Killing the last scene
Let this light explode

The bleeding, we deceive them
Fuel the life that fades
At the height of reason
We shouldn live by your laws
Call the swarm
Feed them another false hope.

Without even trying
Killing the last scene
Let this night explode
Without even trying
Find the exit sign and disappear

Suck.... Inget blir väl aldrig som planerat

Hujeda mig ja. Veckan som var tänkt att gå åt till träning, plugg och lite jobbpepp slutade med två dagars utbildning i Norrköping och ett säljjobb. Wait what? Hinner inte ens med själv känns det som. Så de dära papprena till csn att jag behöver nedsättning av lånet får jag snart tillbaka och får ändra för plötsligt är jag ju anställd :s OCh likadant för arbetsförmedlingen, då var det bara o skriva ut sig igen efter typ tre veckors tid...  Jahopp. Där ser man sa den blinde till den döve.

Men jobbet verkar rätt så gött, lite krux men vad kan man vänta sig med säljjobb. Så vi hade iaf roligt de där två dagarna i norrköping, fick ersättning för dagarna, gratis käk o boende plus utbildningen. Vi hade kul som attan där vi gick igenom luftrenaren och allt den kunde göra, lite försäljningsknep och annat. Jag ljuger väl om jag säger att detta är mitt drömjobb just nu; men ger det nästa vecka med och ser vad som händer. Det är lite som gör mig irriterade med jobbet som itne stämde med annonsen men är inte hela världens undergång. Jag jobbar sålänge jag har kunder helt enkelt.

Nåja, har en rikigt trevlig handledare med under mina countdown dagar (inlärningsperioden). Och förvånat demonstrerade vi produkten till mina föräldrar (bör väl nämna att jag innan besöket berättat om mina åsikter och tankar) men förvånat såg jag på när de köpte en... Återigen. Wait what?!
Så fick ajg lära mig skriva kontrakten och allt det där, sen bokade upp min syster o bror innan min handledare åkte hem igen och lämnade mig förstummad. Så efter lite hetsiga diskussioner om varför de köpte den sjönk lugnet igen. Det är verkligen en av de bästa rengöringsverktygen jag har provast/sett, jag ljuger om jag säger annat. Vår centraldammsugare hade ingen chans emot den, men den kostar ju därefter. Menmen huvudsaken är att de är lyckliga, det är de som ska använda den.

Däremot har jag varit så jävligt trött på allt o alla nu denna evckan. Det är bara min bror som sa grattis när jag berättade att jag fick jobbet, resten av familjen tyckte det var riktigt dumt av mig o ta jobbet. OCh jag håller med, detta jobbet är egentligen ignet för mig; men vad gör man när man inte får några penagr någonstans, inget annat jobb. Är det verkligen så fel då och göra något som man kanske inte ligger och drömmer om varje natt bara tills man hittar något bättre. Uppenbarligen :P
Menmen, är somd et alltid brukar vara, jag mot världen. Har absolut ingen aning om jag vet bättre än resten av min familj men det enda jag vet är att det inte är någon skada skedd med det. Anställningsavtalet är bra eller bra, det är standard; 12 % i semesterersättning, (glömt var det var i OB tillägg) men ja, en karensdag blablabla. Enda är lönen som är lite annorlunda, det är provisionsbaserat men du får också betalt för antal demonstrationer. Så oavsett om jag säljer elelr inte får jag betalt, jag får bara mer om jag säljer. Hursom, det bästa är de 6 månaders provanställningarna där jag omgående kan sluta om nått inte känns bra. Och jag får betalt för allt jag gjort även om jag säger upp mig, det är inget som brinner inne så att säga. Så medna man mest går o väntar på svar från göran o jessica så varför inte tjäna lite pengar? Allt är bättre än innan då man inte får ett öre. Fick till och med låna pengar av mor o far för busspengar till halmstad, eftersom kontot är nollat efter äventyret i Australien.

Och så är det där med o bo hemma. Älskar mina föräldrar men fy fan rent ut sagt. Vill härifrån så fort det går. Mår bara sämre för varje dag, syskonen säger att jag ska vara glad o bo gratis men jag betalar hellre än bor här. Jag är för självständig, jag vill ha ett liv. Så ska passa på o fly nästa helg och bli lite galen o träffa en kille i göteborg som jag snackat ett tag med. Bara en helg o glömma allt. Hoppas jag i allafall.

Nåja, detta blev lite bittert inlägg men behövde verkligen skriva av mig lite granna. Så mycket irritationsobjekt, men har lite arbetsintervjuer som poppar upp nu, har ett på macdonalds som jag antagligen tar om jag får chansen, sen lite i omsorg och vård som ajg mest gör för pengarna än nått annat. Så hoppas jag få min examen vääääldigt snart, Måste bara få göran o svara så jag kan få min jävla statistikdel helt färdig någongång. Nåja, ska ha möte nu med Swepol, så ha det gött, idag är en ny arbetsdag. ha de







 

Nyupptäckt musik i Australien^^

En av resans många underbart härliga låtar man hört i Austrlien och lärt känna men Mumford & sons är verkligen så långt ifrån vad jag brukar gilla, ändå ger dessa två låtar mig gåshud oavsett om jag hört dem tusentalsgånger (bokstavligen). 
http://www.youtube.com/watch?v=lLJf9qJHR3E

Mumford & Sons
Lion man

Weep for yourself, my man,
You'll never be what is in your heart
Weep, little lion man,
You're not as brave as you were at the start
Rate yourself and rake yourself
Take all the courage you have left
Wasted on fixing all the problems that you made in your own head

But it was not your fault but mine
And it was your heart on the line
I really fucked it up this time
Didn't I, my dear?
Didn't I, my dear?

Tremble for yourself, my man,
You know that you have seen this all before
Tremble, little lion man,
You'll never settle any of your scores
Your grace is wasted in your face,
Your boldness stands alone among the wreck
Now learn from your mother or else spend your days biting your own neck

But it was not your fault but mine
And it was your heart on the line
I really fucked it up this time
Didn't I, my dear?


Och en av de allra bästa som gick nästan på repeat i tre veckor! Ger mig fortfarande gåshud så underbar text o musik som bara förstärker känslan.
http://www.youtube.com/watch?v=rGKfrgqWcv0

Mumford & Sons
I will wait

And I came home
Like a stone
And I fell heavy into your arms
These days of darkness
Which we've known
Will blow away with this new sun

And I'll kneel down
Wait for now
And I'll kneel down
Know my ground

And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you

So break my step
And relent
You forgave and I won't forget
Know what we've seen
And him with less
Now in some way
Shake the excess

But I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you

So I'll be bold
As well as strong
And use my head alongside my heart
So tame my flesh
And fix my eyes
That tethered mind free from the lies

But I'll kneel down
Wait for now
I'll kneel down
Know my ground

Raise my hands
Paint my spirit gold
And bow my head
Keep my heart slow

Cause I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you


Sist men inte minst en annan låt som fick en buss på 20-30 personer att brista ut i gapskratt och sen dess var lite på repeat med glatt medsjungande. Och ledsamt nog lite true story :s
http://www.youtube.com/watch?v=wy_TB6onHVE

The scared wierd little guys
Deadly animals
Redback, Funnel-Web, Blue-ringed octopus
Taipan, Tigersnake and a Box jellyfish
Stonefish and the poison thing that lives in a shell
That spikes you when you pick it up
Come to Australia
You might accidentally get killed
Your life's constantly under threat
Have you been bitten yet?
You've only got three minutes left
Before a massive coronary breakdown
Redback, Funnel-Web, Blue-ringed octopus
Tiapan, Tigersnake and a Box jellyfish
Big shark just waiting for you to go swimming
At Bondi Beach
Come to Australia
You might accidentally get killed
Your blood is bound to be spilled
With fear your pants will be filled
Because you might accidentally get killed
 

Reality slap

Igår var det roliga över. Klockan halv ett fredaseftermiddag lämnade vi melbourne och klockan fyra igår var jag obarmhärtigt avkastad i ljungby. Verkligheten bitchslappade mig redan i Melbourne men inte lika hårt som när man klev ut från flygplanet i kastrup. Brrr... Och allt som måste göras nu :s
Nåja vi har haft sju fantastiska veckor och har redan lite bollar att kasta iväg i olika riktningar.

Prio ett är jobb. Har redan anmält mig på 4 bemaningsföretag men ska kila ner på arbetsförmedlingen imorgon och öka jobbchanserna ytterligare.
Sen är nästa CSN, de fuckade upp allt (precis som jag förväntat mig) under tiden jag var borta. Det räckte helt enkelt inte och ringa eller skicka mail o förvarna att de ska strunta i utbetalningarna. Suck enkelt men irriterande. Sen blir nästa stopp banken och byta kort o klippa kreditkortet. Nästa stopp fotohuset och lämna in min trasiga kamra och framkalla undervattensbilderna. Och efter det biblioteket och fixa färdigt arbetet och försöka inte bita av naglarna medan man väntar svar från jessica o görna hur proverna är :s

Så verkligheten var inte bara en stor iskall bitchslap i ansiktet när man kom hem, utan man ska få tillbaka allergin mot katterna också. Så nu får man dammsuga ett par gånger om dagen plus inte klappa eller röra dem. Hurra! Måndag är inte bara en pain in the ass och en stor big bitchslap i ansiktet av verkligenhet utan man ska ha den där jäkla jetlaggen också.