Motbevisa mig. Snälla.

Idag blev det en längre dag än förväntat. Tog morgon bussen till halmstad, tränade och sen plockade ut filt och pluggböcker på gräset utanför för att göra nytta, men måste ha somnat i goa solen för nästa sekund var steffi där och vipps var dagen borta.
Nu har man ställt iordning för de två håriga gästerna som kommer imorgon och längtar till att få busa med två katter i hela fem dagar :) Ska bara bli kul o se vem som är tröttast av oss.

Har länge funderat på det där fenomenet människa. Ni får och bör hata mig för detta. Eller klandra mig. Eller lovprisa mig. Men det kvarstår. Om vi är så goda som vi säger, varför väcker doften människa så stor skräck bland vilda djur som varit i kontakt med oss? Och om vi är så goda och intelligenta, varför i allsindar lär vi oss aldrig?

Kom igen. Alla är vi människor. Behöver vi verkligen göra det svårare genom dåliga ordvitsar om hudfärg, ursprung och främlingsfientlighet?
Det finns ett bra citat "Att kriga för fred är som att knulla för att bli oskuld." Och visst säger det något. Meningslöst. Onödigt. Ouppnåligt. Ändå fortsätter vi outtröttligt. Upprepar misstag efter misstag.
"De goda kristna och de onda muslimerna." Men ingen vill minnas de kristna korstågen där tusentals människor brutalt slaktades. Alla vill minnas MUSLIMEN som sprängde sig på ett torg. Inte extremisten. Inte personen. Det enda viktiga var att han/hon var en muslim. Något som vi kan hata. Någon att skylla på. MÄNNISKOR, ta av er ögonbindeln. Öppna era ögon.
Vi är tillbaka i den ariska drömmen från igår. Är det bara jag som ser hur historien upprepar sig? Samma handling. Samma roller. Olika skådespelare. Judarna byts ut mot muslimer. Hitler mot främlingsfientligheten. Har vi inte lärt oss någonting? Jag vet hur historien slutar innan den ens hunnit börja. Snälla. Motbevisa mig! Ensam är stark men tillsammans är starkare. Så Halmstad. Halland. Sverige. Världen. Det är dags att öppna ögonen. Det är dags att lyssna. Det är dags att agera.

Där gråheten förtvinar sällsamt
och en vackerhet finnes i klausul
Då betraktaren skönjer ensamt
Så sparka mig ful

Vad är en nivå av något skapt inuti
Där står väntan förvrängd i vestibul
Där skönhet öppnar dörrar av harmoni
Så snälla, sparka mig ful

Hur avskyvärt är en konstlad vackerhet
Där ytan är skapt av kemisk modul
Och omvärldens värdering gjord din blindhet
Så nåder, sparka mig ful

Blott miljarder en väg de vandrar
Då stämpeln förvisat dem till ekorrhjul
Så låt mig sällas till de som klandrar
Och sparka mig evigt ful

Skjutglädje

Vad att säga?
Bortsett från överdos av d-vitamin och solsting har allt varit nuderbart. Är hemma i de småländska skogarna och njuter och skjuter :)

I lördas var det påskasmällen, en lerduvetävling som både jag, far o bror tävlade i. Självfallet gick det sådär i och med att skolan tar all tid så fru precision var inte glad när jag äntligen la uppmärksamhet mot henne. Men lyckades iaf väldigt bra med tanke på hur längesen man sköt med bocken. Fick åtta poäng, bror tolv och far nio av tjugofem möjliga. Inte helt fy skam då jag tog tre av fyra på de höga motduvorna (har aldrig varit vän med motduvor).

Morgonen idag började också med knall. Bror o kompani och jag spelade paintball. Jag kan nog räkna på fingrarna de gånger jag haft lika mycket adrenalin.
Hjärtat klappar. Nedräknandet till spelomgången.
Springer allt vad du orkar mot första skyddet.
Sakta och ljudlöst kryper genom vegitationen.
Avancera.
Sikta och skjut.
Spring som vinden medan kulor viner förbi och genom riset runt dig.
Hjärtat på maxnivå. Flämtande tar skydd bakom en mäktig tall.
Bollar träffar stammen på andra sidan.
Räknar till tre.
Håller andan.
Springer. Kastar sig platt på mage medan kulor regnar.
En kula studsar mot armen.
Kryper bakom däcken och ålar sig mot nästa mål.
Plötsligt en kvist som bryts. Snabbt tittar upp med markören.
Sedan blev allt grönt. (Förklaring: min mask blev målad av kulor)

Få gånger jag hållt hjärtat på sprängningsnivå som idag. Nästan fem timmar och det finns inget träningspass som kan vara ens hälften så jobbigt. Min kropp är fortfarande hög på adrenalin. Och även om jag bara lyckade skjuta ut två så är man nöjd. Och om två veckor är det dags igen :)

Så nu har mina systrar vatt här med sina respektive och vi har haft litet knytkalas. Massor av god mat o dryck. Håller tummarna för fler såna här dagar.
Och imorgon lutar det åt hm... Plugg... Luftgevär och sol :)
Pang Pang

Tre ljus till tre änglar

Dagen började hurtigt åtta i morse då fåglarna utanför fönstret tyckte det var dags att väcka världen. Sen blev det till gymmet som en annan idiot och försöka arbeta av lite kärlekshandtag o övrigt kroppsfett. Suck. Det är ett under att man fortfarande gymmar med tanke på all ansträngning och så lite resultat. Men jag ska fortsätta kämpa. Jag ska kämpa. Jag ska klara av det. För jag är smålänning. För jag är Nathalie.

Efter en lång skön dusch stack man ned till stan i sällskap med steffi o fyllde på spritförrådet inför påsk och införskaffade grillartiklar till grillningen. Var underbart och patetiskt nog årets första grillning för min del. Men den blev avklarad i trevligt sällskap och med god mat, dryck och brännboll. Var längesen man spelade den där sporten nu. Snart år sen. Lika kul för det. Två spräckta blåsor senare var spelet över o mitt lag förlorade.

Men ikväll i lugna vrå så har jag min egna stund och mina egna tankar. Ikväll brinner det tre ljus för tre människor som inte längre finns med mig i livet.

Just nu brinner ett ljus och lågan är klar och starkt och den brinner endast för dig farmor. Tiden går. Idag är det oroväckande fem år sen du tvingades lämna oss. Och mycket har hänt på fem år. Alldeles för mycket om man skulle tänka på allting. Tack igen för allt du gett.

Det brinner ett ljus för min mormor som jag så gärna hade velat ha mer tid och fler minnen med. Jag hoppas att du mår bättre och är ute o hjälper farafar med att rensa fisken.

Det brinner ett ljus för dig Bibbi. Även om jag inte sagt det högt så vet du ändå vad du betytt för både mig o min mor. Även om striden var förlorad så slutade du aldrig kämpa. Och det svor jag att jag aldrig heller kommer göra någon mer.

Och idag blev jag påmind om det. Den där svagheten som kommer krypande. Den där rösten långt bak i huvudet som viskar hur allt är fel. Allt jag gjort, allt jag gör. Allt jag ser, hur jags er ut. Men jag kommer bevisa för världen att omöjligt bara är ett ord och att oövervinnerlig är övervinnerligt. Vad jag än ställs framför ska jag inte ge upp. För varje gång jag ramlar ska jag resa mig. Och om jag inte har något att kämpa för så kommer jag kämpa ändå. För mina familj. För mina vänner. För godhet. För frihet.

Allting bleknar, allting brister
Livets röda tråd är skör
Den man håller av man mister
Den vi älskar mest, den dör

Fåglar och kryp gör mig lycklig :)

Så svårt att inte le. Idag på vår halvdagsexkursion har man äntligen sett årets första tofsvipa, storspov och gravand samt troligen hört iaf en spillkråka :) Och med allt det där goda så var det tjugo grader med sol. Sedan bortsett från lite väta om ena foten då man gled ner så gick allt förvånansvärt bra. Trollslända, dykarbaggar, ryggsimmare, nattsländor, flicksländor, lite sniglar och iglar samt en ensam liten rana.

Så efter vi kom hem var det att trycka i sig lite mat innan det blev en, en o halv timme kondition/uthållighet på gymmet. Har inte känt någon skillnad fysiskt än sen jag börjat gymma men såg idag på löpbandet att hjärtat är starkare. Har inte lika hög puls längre när jag tränar och det om nått måste vara ett bra tecken även om det inte syns något på min kropp eller vikt. :P

Nåja, lånade petras pump o pumpade upp min pilatesboll, så har lekt med den nu i några timmar :) Nu tänkte jag bara ta tag i disken, sen imorgon blir det ett morgonpass på gymmet, sen ner till stan o skaffa lite förfriskande drycker till kvällens grillning. Already longing. Gött mos. Sov gott kära vänner och ovänner!

Fullt ös medvetslös

Sömn ljuva sömn. Har varit lite smått utmattad efter helgens alla resor och bus. I fredas kom ju min älskade brorson till småland så då var det fullt ös till kvällen. Ja sen lördagen ”började” med att vid tre tiden på natten skulle min älskade bebis in. Sedan vid halv sju vaknade lilleman och det vara bara o stiga upp. Så åkte vi till holmsjö vårmarknad och njöt i vårsolen. Efter det blev det o hälsa på mina farbröder och kusiner innan det bar hem till småland igen för att träffa en av mina älskade systrar. Lite god mat och bus senare sov lilleman som en stock. Vi ”vuxna” satt uppe o drack o hade trevligt till småtimmarna.

Och söndagen likadant. Runt tre-fyra tiden tyckte min lilla älskling sinus att det var dags att gå ut och vid sju vaknade lilleman. Så det var bara o masa sig upp och busa. Sådär vid fyra däckade jag och blev väckt vid sex av min kära brorson så det var bara att sätta på ett leende o gå upp. Mer bus och sen däcka igen vid tio.
Det är ett under att kroppen klarade vakna på måndagen för resan till halmstad. Men det lyckades och dagen försvann i ett virrvarr av tid. Så efter föreläsningen skulle jag ”bara” sova nån timme, men sedär, när jag vaknade så var klockan nästan sex. Så det var bara att slita av sig kläderna, trycka i sig en smörgås och på med träningskläderna för att gymma. Är lite småsur över att inte märka någon skillnad på allt slit som man lagt ner. Men det kommer väl inom sin tid. Hoppas jag.



Så var man idiot igen och såg på donnie darko igen. Inget illa ment mot filmen, den är hur bra som helst. Men klockan åtta på kvällen är inte så intelligent. Allra helst när det är som givet för mardrömmar. Så hade ju självklart samma dröm om den där jävla kaninen som ledde en kaninhär. Suck.


Nåja. Snart är det skola i två timmar med statistik så man behöver ha några hjärnceller vakna. Sen blir det kondition på gymmet, tvätta lakan och diska. Sen hoppas jag att man fyllt dagen med meningsfullheter. Måste bara tillägga att jag har blivit välsignad med världens bästa mor. Har fått låna hennes översättningspenna så nu kanske det går lite lättare att plugga  Tack! <3

Varning! Späckad helg på ingång!

Jaha. Ännu en dag till ända. Och fråga mig inte ens vart den tog vägen. Städat idag (även om det inte syns) och tänkt tvätta. Men så kommer man där med tvättkorgen under armen och försöker öppna en dörr som inte går att öppna. Dubbelkolla listan och se där. Nathalie Johansson. Fredag 15 april, 13.00. Inte Torsdag.
Suck. Har jag haft nån dag där jag inte blandar ihop eller gör misstag?


Nåja, städade och röjde, hörde telefonen plinga, men som vanligt, "jag ska bara" och så var det bortglömt. Vid femtiden tittar jag på telefonen och totalmissade födelsedagsfikat hos Anna. Suck. Igen.

En bra sak idag är att öglorna i kjolen är i princip färdiga, nu är det bara att trä dem med något fint snöre och lägga upp kjolen till passande längd. Lägger väl upp bild när det är klart^^

Suckar och stönar åt tentan som annalkar, men imorgon får jag bita i det sura äpplet och börja plugga. På riktigt. Tror jag. Kanske. Eller senare.

Så mycket som händer nu till helgen. Imorgon börjar dagen hurtigt klockan åtta då det är gymdags, sen blir det tvätt vid ett och sen hem till småland vid sex och senare på kvällen kommer bror min från stockholm med fru och brorson.

På lördag blir det blekinge på schemat för att försöka reda ut den kommande jakten, vem som ska stödutfodra respektive sköta åtlen, vem som ska gallra, när, hur och vem som ska jaga. Hur tilldeleningen och skjutet vilt ska delas och blablabla. Jisses. Jag är glad att man inte är sekreterare på det mötet.

Mycket bus med brorsonen till helgen garanterat. Trollera, måla påskägg och bygga koja på schemat^^

Nuså ska jag se om nite John blund kommer strax. Ha det gött människor och ha en underbar helg. Det kommer jag ha. Fram med bikinin och solkrämen^^

Nålstick och mjölksyra

Jaha, det var denna dagen. En föreläsning och kan inte minnas mycket av den faktist. Sen stack mailda steffi o jag till tygaffären vid skolan för att inhandla diverse ting. För mig bev det tre meter läderrem, en meter rep och knappar till lajvutstyrseln. It's gonna be awsume!

Sen så blev det att trycka i sig lite mat innan det var dags för gymmet. Intervall och kondition på schemat. Jag har fortfarande mjölksyra långt in i märgen.

Sen var det hem o duscha innan det var dags för nål och tråd igen. Och ett par låga svordomar då nålen åker in till benet. Suck. Känns som det iaf.

John blund knackar på axlen så dags o sussa tror jag. Sista tankar till alla underbara människor som man lärt känna här i halmstad. Det kanske inte var slumpen som gjorde att jag hamnade här ändå?

Wood rot fast, music forever last

Träningsvärk efter gårdagens långa gympass. Och efter gymmet blev det lite bad och tv hos petra innan jag på något vänster tog mig hem och däckade i sängen.

Har planterat färdigt och väntar tålmodigt på att nått ska hända. Lågan för att lajva har tänts igen. *suck*. Menmen. Idag har jag haft sydag i ett försök att göra en fin lajvklänning. Allt så jag kanske kan ha det färdigt till lajvet.

Jag har äntligen fått svar på den konstiga saknaden jag haft de senaste veckorna som inget kunnat ta bort. Men idag när jag satte på min pianolista på spotyfy förstod jag plötsligt. Det värkte en tomhet i mitt hjärta och i mina händerna. Jag har levt så inne i allt att jag glömt bort kärnan i mig, glömt hur händerna brukade röra sig, glömt de toner som outtrötligt strömmat genom mig. En musik där inga ord får plats, där toner sjunger i en sån harmoni att inte den klaraste röst kan jämföras.
För första gången längtar jag hem till mitt barndomshem bara för att återförsonas med pianot. Ensam. Utan syskon. Utan föräldrar. Bara jag och pianot. En timme. En dag. Det spelar ingen roll så länge det är vi två.

Wood rot fast
Music forever last

Hem ljuva hem

Så har man varit hemma i de småländska skogarna i helgen. Solen har skinit, träden har blåst, varma vindar och två busfrön. Inget plugg alls utan bara roligheter.

Igår firade vi min kära far som fyllde 59 år i fredas. Nästan alla syskon var där och var trevligt o träffa alla igen. Så blev han också väldigt glad över fiskespöt. :)

Så idag har jag varit med min kära mor o handlat både blommor och lite annat. Sne var det hem och plantera blommor :) Det har varit underbart idag. Hela arton grader vilket vi firade med att äta matjesill och potatis på altanen i solen. Mys :)

Och för att inte glömma, insektsbommen som var idag. Första citronfjärilen (en kort stund innan älskade sinus fick tag i den), första hoppspindlen, första fästingen, första myggan, första skalbaggarna, första myrorna... Jag kan fortsätta men ni förstår vad jag menar. Sammanfattat en helt underbar dag i mitt underbara barndomshem.

Så var vm skridskoåkningen idag också, men var strandad här i småland. Steffi var där så hoppas verkligen att hon njöt av allt och tackar än en gång för att hon är hon :)

Imorgon bär det av till halmstad igen, men nu ska jag njuta en kort stund till med mina föräldrar, bror och katter.

Ha det gottast

mitt eget fel mitt eget straff

Ojoj... Dagen började sju idag då de kom från hfab och fixade min rinnande toa. Sen var det på med smilet och hoppa på cykeln för att hitta en present till far. Och tre timmar senare stod man med snapsglas, kläder och sygrejer och ett fiskespö. Mina saker var inget o snacka om men plussa på hundrafemtio spänn och sen ett spö på 1300... Då blev det plötsligt dyrt. Menmen, syskonen och mor ska vara med på presenten så pengarna kommer rulla tillbaka.

Så blev det levergryta alá Nathalie. Det vill säga en levergryta plus rester i kylskåpet. Nom nom nom. Nåja, efter en god levergryta var det dags att borsta av de gamla träningskorna och dra till gymmet med petra och eric till sällskap. Bortsett att viss maskiner är ett mysterium gick det bra. Och lagom till jag öppnat dörren hem så står återigen min toalett och rinner... Igen.

För övrigt sved träningskortet hårdare än förväntat i plånboken. Ajajaja... Plus att ett par inlines ska inhandlas... Plus att jag ska till ullared och handla kläder...
Så det blir inte så mycket kvar på kontot denna månaden. Menmen, mitt eget fel mitt eget straff.

Säg aftonstjärna vad i himlen tänkes

What a day, what a day. För det första började dagen runt halv sju då en glad och hurtig person med röjsåg gick lös på buskarna utanför mitt fönster. Så jag snozade tills halv åtta då jag tog tag i den rinnande toastolen och ringde hfab. Det kändes som en lång föreläsning på två timmar, men min låga koffeinhalt kan ha ett finger med i spelet. Menmen, miniprojektet blev klart och på torsdag blir det redovisning. Känner mig dålig också då jag svek steffi idag. Jag lovade henne att följa med ner på stan men huvudet var tomt, benen tunga och skorna trånga :( Jag är säker ändå att det enda i sälskap jag hade bidragit med mer än klagomål och jag vill inte tynga ner henne mer än vad hon redan har.


Hupp. Så det blev inga inlines eller träningskort idag. Men imorgon blir det till att ställa klockan och cykla runt halva stan i jakt på fars födelsedagspresent, inlines, träningskort och min systers krya på dig present. Och den tid som blir kvar på dygnet ska jag plugga tyska, vattenland OCH på något magiskt vis vore det underbart och lära sig mer engelska. Dammit! Nåja tankarna innan John blund tacklar ner mig går till framtiden och mina älskade systrar. Till min äldsta syster som alltid är stark och underbar trots motgångarna, till min andra kära syster som jag önskar att man hade bättre kontakt med och min nyaste syster som jag önskar all lycka som går att få.





På silvermolnets kant satt aftonstjärnan
från lundens skymmning frågte henne tärnan
"Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes
när första kyssen åt en älskling skänkes?"
Och himlens blyga dotter hördes svara:
"På jorden blickar ljusets änglaskara
och ser sin egen sällhet speglad åter;
blott döden vänder ögat bort och gråter"

Med ett leende

Koltrastarna överröstar bilarna, krokusar trotsat asfalt. Vad kan man göra annat än att le? Dagen försvann av rapportskrivandet men får ju allt tillbaka då vi nästan blev helt klara med den. Som avslutning på dagen blev det terminsavslutningen på konståkningen. Och om inte någon försökte så var jag blind. Alla åkte sitt yttersta. Alla testade att hoppa. Alla testade piruetterna, hur svåra de än var. Och överallt mötte man ett leende. Att jag också lyckades saxa åt vänster samt göra ett fåtal roliga piruetter och hopp gör inte mitt leendet mindre.

Och så är man sådär lagom avensjuk på kära Steffi som gjorde en fin tupp piruett. En dag, en dag är det blott min tur. Är glad att ha Steffi som vän, lärare och syster i vad som kallas konståkning och livet. Så mycket mörkare mitt liv hade varit utan det solsken hon skänkt mig.

Så idag kom mina varor från japan. Två par skor, en väska och ett par underbara hängslen. Dessutom så kommer morgondagen där jag äntligen ska införskaffa mina nya inlines. Om de blir lika dyra som jag tror så kommer de användas. De och träningskortet om jag även planerar införskaffa på onsdag. Men mer om det då. Nu är det dags för mysstund med kudden. Och om jag kunde se honom skulle säkert John blund också le :)

Ett nödvändigt ont

Det vore underbart om någon kunde städa åt mig. Men som vanligt hjälper det inte att be luften om hjälp. Så tummen ur röven och städat lägenehten idag. Håller tummarna för att det kanske till och med förblir rent på något mirakulöst vis. Men som man säger, det är ett nödvändigt ont. Dessutom kommer jag tunna ut min plånbok avsevärt imorgon. Det kommer bli ett träningskort för att passa in på mitt nya och förhoppningsvis lite mer hälsosammare liv. Dessutom kommer jag äntligen införskaffa mina nya inlines i veckan. Plus att jag ska storhandla. Hejdå csn. Det blir skridsko imorgon i allafall. Tyvärr är det terminsavslutning, men man får glädjas för allt man har lärt sig. Och med mina nya inlines kommer jag kunna fortsätta träna under våren och sommaren tills hösten börjar igen. Bara om halmstad kan borsta bort allt grus på gatorna förståss. Men nu blir det dags o ta tag i sitt liv en stund och läsa det som borde läsas, plugga det som borde pluggas och göra det som borde göras. Ett nödvändigt ont.

Det grönare gräset

Ja, vad säger man? En underbar kväll med tjejerna i halmstad blev till natt som blev till morgon. Mycket trevligt prat och spel med mycket mat och dryck. Och nu när man sitter i lugna vrå tog jag mig tid att skapa en blogg. Detta för att i princip alla mina kära vänner har blogg, dels för att kunna följa dem, dels för att testa om skriva är något för mig. Men nu så är tankarna samlade och bearbetade (eller fördunklade av en smärre alkoholförgiftning). Tvätten är snart tvättad, skridskorna redo för måndagens konståkning, diskberget undanplockat men ack... Golvet ser ut som en krigszon. Det kommer sysselsätta min dag idag. Det och några av mina pysselprojekt som typ... klänningen. Och byxorna, och pulsvärmarna, och draken, och örhängerna... Eller hur långt är det tills John blund hälsar på? Nåja, walk in peace and may the force be with you.