Träningsvärk efter gårdagens långa gympass. Och efter gymmet blev det lite bad och tv hos petra innan jag på något vänster tog mig hem och däckade i sängen.
Har planterat färdigt och väntar tålmodigt på att nått ska hända. Lågan för att lajva har tänts igen. *suck*. Menmen. Idag har jag haft sydag i ett försök att göra en fin lajvklänning. Allt så jag kanske kan ha det färdigt till lajvet.
Jag har äntligen fått svar på den konstiga saknaden jag haft de senaste veckorna som inget kunnat ta bort. Men idag när jag satte på min pianolista på spotyfy förstod jag plötsligt. Det värkte en tomhet i mitt hjärta och i mina händerna. Jag har levt så inne i allt att jag glömt bort kärnan i mig, glömt hur händerna brukade röra sig, glömt de toner som outtrötligt strömmat genom mig. En musik där inga ord får plats, där toner sjunger i en sån harmoni att inte den klaraste röst kan jämföras.
För första gången längtar jag hem till mitt barndomshem bara för att återförsonas med pianot. Ensam. Utan syskon. Utan föräldrar. Bara jag och pianot. En timme. En dag. Det spelar ingen roll så länge det är vi två.
Wood rot fast
Music forever last
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar