Dagen började hurtigt åtta i morse då fåglarna utanför fönstret tyckte det var dags att väcka världen. Sen blev det till gymmet som en annan idiot och försöka arbeta av lite kärlekshandtag o övrigt kroppsfett. Suck. Det är ett under att man fortfarande gymmar med tanke på all ansträngning och så lite resultat. Men jag ska fortsätta kämpa. Jag ska kämpa. Jag ska klara av det. För jag är smålänning. För jag är Nathalie.
Efter en lång skön dusch stack man ned till stan i sällskap med steffi o fyllde på spritförrådet inför påsk och införskaffade grillartiklar till grillningen. Var underbart och patetiskt nog årets första grillning för min del. Men den blev avklarad i trevligt sällskap och med god mat, dryck och brännboll. Var längesen man spelade den där sporten nu. Snart år sen. Lika kul för det. Två spräckta blåsor senare var spelet över o mitt lag förlorade.
Men ikväll i lugna vrå så har jag min egna stund och mina egna tankar. Ikväll brinner det tre ljus för tre människor som inte längre finns med mig i livet.
Just nu brinner ett ljus och lågan är klar och starkt och den brinner endast för dig farmor. Tiden går. Idag är det oroväckande fem år sen du tvingades lämna oss. Och mycket har hänt på fem år. Alldeles för mycket om man skulle tänka på allting. Tack igen för allt du gett.
Det brinner ett ljus för min mormor som jag så gärna hade velat ha mer tid och fler minnen med. Jag hoppas att du mår bättre och är ute o hjälper farafar med att rensa fisken.
Det brinner ett ljus för dig Bibbi. Även om jag inte sagt det högt så vet du ändå vad du betytt för både mig o min mor. Även om striden var förlorad så slutade du aldrig kämpa. Och det svor jag att jag aldrig heller kommer göra någon mer.
Och idag blev jag påmind om det. Den där svagheten som kommer krypande. Den där rösten långt bak i huvudet som viskar hur allt är fel. Allt jag gjort, allt jag gör. Allt jag ser, hur jags er ut. Men jag kommer bevisa för världen att omöjligt bara är ett ord och att oövervinnerlig är övervinnerligt. Vad jag än ställs framför ska jag inte ge upp. För varje gång jag ramlar ska jag resa mig. Och om jag inte har något att kämpa för så kommer jag kämpa ändå. För mina familj. För mina vänner. För godhet. För frihet.
Allting bleknar, allting brister
Livets röda tråd är skör
Den man håller av man mister
Den vi älskar mest, den dör
Min lilla flicka, älskar dig <3 ibland önskar ja att ja visste va du tänkte så skulle ja ju hållt om dig igår istället. Men du e så stark gumman och jag vet att det är jobbigt. Men du kommer fixa det, livet är vell så att man ska klara av det så blir man ännu starkare sen. Du har alltid varit där för mig och jag vill vara där för dig med. Hoppas du får en bra påsk nu så att du kan få roligt.
SvaraRadera