Idag blev det en längre dag än förväntat. Tog morgon bussen till halmstad, tränade och sen plockade ut filt och pluggböcker på gräset utanför för att göra nytta, men måste ha somnat i goa solen för nästa sekund var steffi där och vipps var dagen borta.
Nu har man ställt iordning för de två håriga gästerna som kommer imorgon och längtar till att få busa med två katter i hela fem dagar :) Ska bara bli kul o se vem som är tröttast av oss.
Har länge funderat på det där fenomenet människa. Ni får och bör hata mig för detta. Eller klandra mig. Eller lovprisa mig. Men det kvarstår. Om vi är så goda som vi säger, varför väcker doften människa så stor skräck bland vilda djur som varit i kontakt med oss? Och om vi är så goda och intelligenta, varför i allsindar lär vi oss aldrig?
Kom igen. Alla är vi människor. Behöver vi verkligen göra det svårare genom dåliga ordvitsar om hudfärg, ursprung och främlingsfientlighet?
Det finns ett bra citat "Att kriga för fred är som att knulla för att bli oskuld." Och visst säger det något. Meningslöst. Onödigt. Ouppnåligt. Ändå fortsätter vi outtröttligt. Upprepar misstag efter misstag.
"De goda kristna och de onda muslimerna." Men ingen vill minnas de kristna korstågen där tusentals människor brutalt slaktades. Alla vill minnas MUSLIMEN som sprängde sig på ett torg. Inte extremisten. Inte personen. Det enda viktiga var att han/hon var en muslim. Något som vi kan hata. Någon att skylla på. MÄNNISKOR, ta av er ögonbindeln. Öppna era ögon.
Vi är tillbaka i den ariska drömmen från igår. Är det bara jag som ser hur historien upprepar sig? Samma handling. Samma roller. Olika skådespelare. Judarna byts ut mot muslimer. Hitler mot främlingsfientligheten. Har vi inte lärt oss någonting? Jag vet hur historien slutar innan den ens hunnit börja. Snälla. Motbevisa mig! Ensam är stark men tillsammans är starkare. Så Halmstad. Halland. Sverige. Världen. Det är dags att öppna ögonen. Det är dags att lyssna. Det är dags att agera.
Där gråheten förtvinar sällsamt
och en vackerhet finnes i klausul
Då betraktaren skönjer ensamt
Så sparka mig ful
Vad är en nivå av något skapt inuti
Där står väntan förvrängd i vestibul
Där skönhet öppnar dörrar av harmoni
Så snälla, sparka mig ful
Hur avskyvärt är en konstlad vackerhet
Där ytan är skapt av kemisk modul
Och omvärldens värdering gjord din blindhet
Så nåder, sparka mig ful
Blott miljarder en väg de vandrar
Då stämpeln förvisat dem till ekorrhjul
Så låt mig sällas till de som klandrar
Och sparka mig evigt ful
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar