Hösten och jag

Löven ligger stilla i tillfällig vila
I hög, i träd, buskar och på mark
Över marken och träd ekorre ila
Alltmedan fågel söker mat i bark

Solen skiner i en bottenlös himmel blå
Vinden leker runt i kronor utan blad
Alltmedan frosten kysst varenda strå
En dag att skymta himmelens stad

Ljus strömmar genom grenverk o stam
Nyanser av grönt, brunt, gult, o rött
Löven dansar där jag sparkar mig fram
Men naturen sörjer för allt som dött

Hon låter saknad och smärta försvinna med tårar
Mitt i det underbara jag hennes sorg plötsligt förstår
På hösten dör allt, men på våren kommer allt åter
Allt som hon sörjt och saknat återuppstår

Jag hoppas på likhet mellan mig och naturen
Att vi båda sörjer förluster och nära saknar
Men en dag om våren spricker sorge-buren
Och alla vi älskat och saknat en dag vaknar