Stress

Stress. Av alla dess slag. Stress för tidsbrist. Stress för exjobb. Stress för skola. Stress för människor. Stress för världen. Stress för mig själv. Så i stället för att gräva ner mig i en avgrund ställs klockan på sju varje morgon oavsett. Kan man bara få en timme här och där så är det kanske tillräckligt. Kanske till och med livet blir drägligare?

Så idag blev det undantaget. Klockan ringde sju. Tvättade, läste några artiklar och sen iväg och glömma världen i typ en timme på isen. En tomt ekande hall där inget annat hörs än skridskorna. Och sen hem, organisera ett bak-kaos till lussekatter. Såklart att det fattades typ två dl mjöl, så blev lite matkarma med rågmjöl i lussekatterna. It will be my secret... Or not.
Nåja och nu mer artiklar. Sen bli det glöggkväll hos Petra med tjejgänget minus en.

Det är som man säger. Det spelar ingen roll vad man säger före ett men det är det efter som spelar roll, men jag gör det ändå.
Är en så motstridig start med allt och alla. Helt fantastiskt att ha en kurs med göran som faktist (hör och häpna) verkar vara strukturerad. Hursomelst är det tre underbara projekt som ska bli intressanta. Bara ämnet, biodiversitet! Har fantstiska vingklippta änglar att få kalla mina vänner (och enligt min dröm igår också beredd att dö för att lära dem att inte krångla till livet. Och självklart dog jag ironiskt nog efter det fina uttalandet "Allting är möjligt, titta nu när jag flyger" men det är väl en annan historia).
Men... Kursen är ett hårt uppvaknande. Jämföra italien kursen med den här är som en kalldusch. Det är inte längre så slappt. Man måste läsa minst ett kapitel om dagen om man ska hinna ifatt. Och i och med reviewen så finns det inte ork eller tid att läsa boken. Och snart börjar de andra två projekten. HIPP, HIPP... hurra...
Hade också tänkt lajva nästa helg, men som schemat ser ut så är det väldigt stramt. Hoppa över en hel dags föreläsningar känns... overkill. Sant som det är sagt. Tre dagar i småländska skogen ihop med eldsjälar... Men men. Se vart det lider.
Om inte annat smiter man till tyskland på lördag. Eller inte.

Människor som är blinda, döva, stumma och dumma. Människor som är översynta, ljudkänsliga, pratkvarnar och för smarta. Människor som borde bara tagga upp eller tagga ner. Människor som inte kan se sin spegelbild ordentligt, och människor som ser den för tydligt. Men, det är alla deras liv och deras val. De måste själva lita på sig själv och andra, de måste våga ta chansen att falla de där sekunderna. För det är som man säger. Man blir starkare för varje fall. Men varje fall gör ondare.
Man kan berätta hur mycket man vill om vägen. Men om de inte känner till den själv så spelar det ingen roll. Ingen ska leva någon annans liv. Ingen ska leva som främling för sig själv.
Gör allt, ångra inget.