Bitterljuvt, projektplanen blev färdig i fredags utan hjälp och inskickad. Känns som jag kunde gjort mer, men samtidigt inte. Det var det bästa jag kunde i min sits. Skäms över att känna stress över examensarbetet iochmed att det är få som ens har något. Borde vara glad och dansa på borden, men känns inte riktigt så. Blir att sitta hela nästa vecka med allt. Och sen hålla på med beslutsfattande kapitelseminariet till måndag och bestämma sig om man ska gå kvar eller inte. Men lär väl gå kvar mest för att csn lär väl krabba som vanligt. Hjärteslaget också nästa vecka, men känns som i både ultrarapid och speedat så hoppas man kan peppa sig till det. Antar att man kommer behöva det.
Glömde halft bort brorsans födelsedag så blev ett fyra sekunders val och åka hem, trots att petra o jag skulle sitta med kapitlet. Men känns som man vill hålla sig hemom med allt. Brorsonen också hemma så busat lite varligt och fick träffa minsta systerdottern. Skrämmande vad de växer.
Mysigt o träffa alla igen när allt börjat lugna ner sig med allt därkring men hatar tomheten som kommer krypande. Det saknas fortfarande en i familjen, men det blir lättare. Man glömmer smärtan om man låter bli att rota i såret. Men nu när Felix också försvunnit så vet jag exakt var och hur stort såret är. Man ska inte måla fan på väggen, men hur kan man låta bli? Han brukar aldrig vara ute så länge. Jag har ensam gått den värsta promenaden i hela mitt liv utmed några av vägarna och förberett mig mentalt på att hitta honom eller hitta blod. Jag har gått i skogen och spårat efter honom, men inte hittat något. Till och med far följde med o letade men inget. Så enda hoppet är att någon råkat stänga in honom någonstans eller att han av någon anledning lämnat området och kommer tillbaka imorgon. Det är de enda möjligheterna jag vill tänka på och jag önskar mer än någonsin att det inte blir de utlovade 20 minusgraderna inatt.
Så behåller hoppet tills imorgon då jag hoppas möta honom i dörren i första morgonljuset. Så jag tänker öppna dörren imorgon och då kommer Felix sitta där; kall, hungrig och förbannad men vid liv. Annars blir det om-tänkande som jag inte vill tänka på. Men håller det döende hoppet levande tills vidare. Och ska försöka få sömn så man blir utvilad tills imorgon utifall att det kommer påtal om ett om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar