Oförskämt glad

Har tillbringat en dag med att vara oförklarligt glad och pirrande. HELA DAGEN. Så misstänksamt har man väntat på tå, varför? Håller jag på att bli sjuk? Vad är egentligen fel? Något måste ju vara fel eftersom man är glad trots allting... Eller?
Känner mig levande och vill bara hitta på saker hela tiden vilket inte är till någon hjälp när man ska plugga. Vill åka ut till steffi och bara lösa allt, peppa henne och alla runtomkring med all den här oförklarliga glädjen tills de själva inte kan sitta stilla.

Har spenderat tre dagar instängd med böcker, artiklar, worddokument, hemsidor men också med south park i de ca tjugominuters belöningspauserna. Läst om mer tragedier som politiker kallar visa beslut, sett på klipp om hur en "bra" förvaltning uppnås... Men likväl så trycker det inte ner mig. Trots att jag känner hjärtklappning när jag bara tänker på xjobb, examen, vänner, problem och allt annat till så är det inte samma sak. Jag är rent ut sagt jävligt oförskämt glad.

Har en känsla av att allting kommer att lösa sig och jag har ställt in mig på att det är så enkelt. De problem som inte löser sig kommer ångra att de nånsin kom i min väg. Punkt slut.

Har beställt böcker från biblioteket också, så tänkte börja nästa vecka med examensarbetet med rivstart så man verkligen kommer igång (igen). Dessutom inhandlat lite sparkles idag för att bestämma sig var nästa piercing blir; sen är det bara se till o locka petra med lejansty (Vet du vad! Du skulle passa så jäkligt bra i en piercing där i innekanten på örat!) och sen boka dag med matilda o andra som vill ha en nål instucken i huden. Hurray! XD

Känns bättre nu också när jag snart ska boka datum och åka upp till honom och få det överstökat så man slipper känna sig skyldig (förhoppningsvis). Det kanske leder till något bra, det kanske leder rakt åt helvete. Jag vet inte, men det kommer i allafall leda nånstans. Hur...rray?

Nåja känns relativt tryggt att man kommit igång med arbetena; både i viltbiologi och beslutsfattande. Håller tummarna att de går smärtfritt och snabbt, men får väl lägga tiden så borde allt gå väl. Ser så jäääääääävligt mycket fram emot helgen också nu när den är färdigplanerad så längtar oerhört mycket efter fredag!!!!!! Dels äntligen komma hem en snabbis till småland igen (efter tre veckor... aint I spoiled.... T T), dels jaga räv med hund igen, träffa alla och äntligen, äntligen på söndag få träffa steff. Känns som år och dagar sen. Vet inte vad som är planerat, men känns bara så oerhört bra oavsett och bara träffas.

Allting är möjligt, allting kan lösas. Jag vet inte om det är galenskap, vår eller ett okänt virus; Jag är bara så jävla oförskämt glad!