Uschja vilka dagar. Slö var man efter hjärtslaget, och än mer på schemat. Känns som miljarder saker o göra och helst på samma gång. Långa dagar med plugg och få stunder med annat. Har i allafall börjat komma igång någorlunda med casestudyn i beslutfattande miljöarbete, men det har inte varit en rak väg. Tog för givet att utbytesstudenter kunde minst relativt bra engelska, men ack ack ack. Alltid svårt att sammarbete när inte någon av oss verkar kunna göra sig ordentligt förstådd, men känns som man fick hjulen i rullning. Förhoppningsvis när vi träffas nästa gång så är allt som ska vara gjort färdigt och hoppas vi kan få ihop en bra slutdiskussion.
Suck. Samtidigt så ska man raffsa ihop en casestudy i viltbiologin och så väntar man spänt på att tentan ska strykas. Och så duggan. Och allt om o kring examensarbetet. Önskar mer än någonsin att dagarna var längre eller att veckan hade fler dagar, så en perfekt födelsedagspresent, en tidsmaskin eller utökat antal timmar per dygn.
Menmen. Man får göra det bästa av tiden man har. Det är bara en o en halv vecka tills case studyn i viltbiologin ska vara klar, likaså i beslutsfattande och så ska båda redovisas. Och nånstans där mittemellan ska det in en dugga och examensarbetet vara i rullning. Nåja, får njuta av de stunder av socialt man får, för känns inte som man har tid ens för sig själv längre. Men funkar ju ändå någorlunda, har slutat tappa hår och är inte så värst trött längre men börjar tröttna på alla drömmar som snor sömnen. Vet inte om man är överstimulerad eller understimulerad eller om det är stressen, men har säkerligen på tre nätter gått igenom hela umgängeskrets med både problem och katastrofer; för att inte tala om familjen eller framtiden. Menmen det är väl nödvändigt ont. Såfort kurserna blir bortgjorda så kan man kanske äntligen börja fokusera på en sak. Nånstans talar också logiken; det hjälper inte att klamra sig fast hårdare vid ett sjunkande skepp. Känner ändå att om jag öser tillräckligt snabbt så kan jag få skutan i land, men börjar fundera om man ska göra iordning livbåtarna för säkerhets skull.
Har också tänkt en hel del på kommande beslut om man ska åka och hälsa på honom eller inte. Känns som om vi dansat på knivbladet för länge nu och att det är dags att falla åt något håll. Så ska försöka boka in en resa tills hans födelsedag men också förbereda honom en aning. Vet redan hur han känner, så hänger på mig. Livet är för kort för att vela, så bära eller brista. Ångern får komma sen. Är så arg bara över att inte få tid till saker jag vill. Jag vet att steff mår dåligt och hatar mig själv att inte hitta tiden och bara åka ut till henne och göra det som behövs. I stället sitter man klistrad vid böcker och databaser och läser och skriver och läser och skriver. Skulle åkt ut igår, men i stället så blev det problem med vårt kursarbete och tiden, så när man äntligen kom hem runt fyratiden, så blev det att trycka i sig lite mat innan man satte sig och försökte hitta nya, fler och bättre artiklar i stället för att åka hem till en vän som behövde stöd och som jag lovat göra det som är i min makt. Önskar av allt att allt var som förrut, att det var lika enkelt som att ta upp telefonen och bara ringa. Är så lätt och svårt på samma gång. Vet vad man ska göra, men samtidigt vet man inte vad man ska göra eller säga för man är rädd att hon tänker för mycket och fattar allting fel. Verkar som ju mer man försöker desto mer fel blir det. Så underbart livet är; man kan se målet, men ändå är vägen så ojämn och krokig att när man väl är framme så visade det sig bara vara en synvilla och målet är längre bort igen. Men tänkte försöka vara realist, uppenbarligen lovar jag tid jag inte har, så får se över hur allt verkligen ser ut. Känns så illa och säga att man inte har tid när man vet innebörden. Men samtidigt känns det som att man pressas ner i avgrunden av tyngden av allt jag vill rädda och ha kvar. Vill ha tillbaka det "normala", vill fixa examensarbetet, vill att min familj ska må bra, vill att mina vänner ska må bra, vill stå på egna ben och må bra av det, vill rädda världen och alla som bor på den. Gärna solen och universum också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar